Sing halleluja!
Goda vanner, har har ni oss, for sista gangen pa andra sidan den dar lilla polen som kallas Atlanten. Sorgligt? Ja, det ar det minst sagt. Konstigt? Absolut. Fel? Nastan sa. Det ar slut, var underbara resa som vi pratat om i sju ar kommer imorgon till sitt slut. Sju ars planering och tva fantastiska manader kommer liksom om 24 timmar bara vara borta, for gott. Jag ar ledsen vanner, men for tillfallet overtar sorgen att lamna USA och att var sista frihet ar over gladjen over att aka hem. For tillfallet alltsa, forhoppningsvis segrar gladjen over sorgen sa fort vi satter fotterna pa svensk mark.
Vad bjod da sista dagen i NYC pa da? Jo, (MammAnn, hall i dig nu) lite gospel i Harlem och shopping i China town blev det minsann. Man skulle kunna saga att det var en bra dag. Australiensiska Jessie som bor i samma hus som Inger i Connecticut holl hos sallskap hela dagen vilket var riktigt trevligt! Gospeln var maktig, riktigt maktig. Var "soul food"-lunch var smarrig och shoppingen i China town... Ja, ni som kanner froken Borjeson vet nog minsann att hon var i himmelriket. Tva vaskor och en planbok a la Chanel och Louis Vuitton blev det for hennes del och hon ar fortfarande lyrisk, 8 timmar senare och pratar inte om nagot annat.
Att vadret inte varit det basta har pa satt och vis varit bra da det tar bort New Yorks charm en aning och gor det lite lattare att aka... forhoppningsvis. Man kan ju alltid hoppas, right?
Tack USA! Tack for att du ar ett av varldens storsta lander med varldens kanske mest varierade natur. Tack for att dina manniskor kanske ar de mest sociala i varlden. Tack for att Greyhoundbusspasset ar sa himla billigt och bra. Tack for att du latit oss spendera tva av vara livs basta manader har. Tack och till alla underbara manniskor som pa nagot satt tagit del i och gjort var resa till det aventyr det varit. Vi ar er for evigt tacksamma.
Med Vanlig och slutlig halsning
Nicolina och Lina
"Two girls on a mission, to follow their drem; "the american dream""
To our english speaking friends: Now it's time. Time to get ready to leave this country, since tomorrow is the Day. We're for sure more sad to leave than happy to go home at the moment, but we're sure that will change as soon as we place our feet on Swedish ground. Today we enjoyed a great gospel service and soul food in Harlem and then ended up doing some shopping in China Town. Lina loved it! The weather isn't the best and hopefully that will make it easier for us to leave... hopefully. Now the only thing we have to say is a final thank you. Thank you the US for being such a country and offering us two of the best months of our lives. Thank you for the great people you inhabit. Thanks to all the amazing people that we've met that have made this adenture one of the best ever. We love you all!
Peace out, for the last time from this side of the Atlantic
Nicolina and Lina
Vad bjod da sista dagen i NYC pa da? Jo, (MammAnn, hall i dig nu) lite gospel i Harlem och shopping i China town blev det minsann. Man skulle kunna saga att det var en bra dag. Australiensiska Jessie som bor i samma hus som Inger i Connecticut holl hos sallskap hela dagen vilket var riktigt trevligt! Gospeln var maktig, riktigt maktig. Var "soul food"-lunch var smarrig och shoppingen i China town... Ja, ni som kanner froken Borjeson vet nog minsann att hon var i himmelriket. Tva vaskor och en planbok a la Chanel och Louis Vuitton blev det for hennes del och hon ar fortfarande lyrisk, 8 timmar senare och pratar inte om nagot annat.
Att vadret inte varit det basta har pa satt och vis varit bra da det tar bort New Yorks charm en aning och gor det lite lattare att aka... forhoppningsvis. Man kan ju alltid hoppas, right?
Tack USA! Tack for att du ar ett av varldens storsta lander med varldens kanske mest varierade natur. Tack for att dina manniskor kanske ar de mest sociala i varlden. Tack for att Greyhoundbusspasset ar sa himla billigt och bra. Tack for att du latit oss spendera tva av vara livs basta manader har. Tack och till alla underbara manniskor som pa nagot satt tagit del i och gjort var resa till det aventyr det varit. Vi ar er for evigt tacksamma.
Med Vanlig och slutlig halsning
Nicolina och Lina
"Two girls on a mission, to follow their drem; "the american dream""
To our english speaking friends: Now it's time. Time to get ready to leave this country, since tomorrow is the Day. We're for sure more sad to leave than happy to go home at the moment, but we're sure that will change as soon as we place our feet on Swedish ground. Today we enjoyed a great gospel service and soul food in Harlem and then ended up doing some shopping in China Town. Lina loved it! The weather isn't the best and hopefully that will make it easier for us to leave... hopefully. Now the only thing we have to say is a final thank you. Thank you the US for being such a country and offering us two of the best months of our lives. Thank you for the great people you inhabit. Thanks to all the amazing people that we've met that have made this adenture one of the best ever. We love you all!
Peace out, for the last time from this side of the Atlantic
Nicolina and Lina
Borja om fran borjan, borja om pa nytt!
Sa var vi da har igen, tillbaka dar vi borjade. Och ni ma tro att det kanns konstigt, nastan overkligt, att vara tillbaka har med vetskapen om att allt det vi sist sag fram emot nu ligger bakom oss. Det kanns sa fruktansvart konstigt att veta att tva fantastiska manader snart kommit till sitt slut och for alltid kommer vara en del av vart forflutna. Jag menar, tva manader ar ganska lang tid och vi har liksom vant oss vid att flacka runt som darar och se allt den har kontinenten har att erbjuda. Vi har vant oss vid att prata engelska mer an svenska, vi har vant oss vid att kunna prata svenska utan att andra manniskor forstar, vi har vant oss vid att bo i en kappsack och byta boende minst tva ganger i veckan och vi har vant oss vid att hela tiden traffa nya manniskor. Allt har sjalvklart sina fram- och baksidor. Samtidigt som vi kommer sakna att knyta nya bekantskaper kommer det bli otroligt skont att slippa att hela tiden saga hejda till manniskor med vetskapen att man kanske aldrig kommer traffa dem igen. Samtidigt som det ska bli sorgligt att sjalva resandet snart ar slut kommer det bli otroligt skont att slippa packa ihop sina saker minst tva ganger i veckan. Ja, ni forstar poangen va? Om inte: det ar med blandade kanslor vi snart aker hem.
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Lite bilder, ey :)
Vi vid Mount Rushmore, i Rapid City med Hedda och henns vardmamma Mariella. Nicolina och Anki i Minneapolis, skyline Chicago. Tigersstadion i Detroit och sen vara kara gamla roomies Paul och Steven. CN-Tower i Toronto, vi och vara nya kompisar fran Wales och USA, sen hastskofallet i Niagara Falls
Canada, ey?
Man skulle kunna saga att vi gillar det har landet. Verkligen, verkligen gillar det har landet. Trots att det ar med i Commonwealth paminner det fruktansvart mycket om USA (marker knappt att man bytt land), forutom en sak: folket och stamningen. Det ar lite som ett australiensiskt USA. Yes, dar har vi det. Landet i sig ar en dyrare variant av USA (fortfarande billigare an gamla Svea dock) men manniskorna ar lika skona och laid back som australiensare. Ett vinnande koncept utan tvekan.
Vi spenderade fyra dagar i Toronto och trots att staden inte har mycket mer att skryta om an the CN-tower (varldens hogsta fristaende byggnad, whatever that means) och Hockey (froken Borjeson utropade precis "stavas hockey med ck?") hall of fame (som vi inte ens besokte) gillar vi staden skarpt. Killarna ar gentleman som visserligen mobbar oss rejalt for att vi tydligen inte kan aka skridskor. Var lugna, vi kontrar varje gang med att Sverige vann OS och VM samma ar. Nej men som sagt, det ar bara en sa skon och fin stad. Att vadret varit underbart varmt med vara matt matt gor ju bara det hela annu battre. Vi ska inte ens namna alla underbara utekvallar vi haft och manniskor vi traffat. Kort och gott, vi har njutit.
Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN (paniiiiiik) befinner vi oss i Niagara fallen och har sett de dar stora fallen alla pratar om. Fint, visst, men raknar med att det blir mer imponerande imorgon nar vi planerar att aka in i dem. Himla skoj. Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN har vi ocksa forsokt att utvardera resan lite och har kommit fram till foljaden topp 10-upplevelser:
1. Grand Canyon, utan tvekan.
2. Disneyland + baseball i soliga LA.
3. Alcatraz.
4. Blue man group i Las vegas.
5. Washington DC.
6. Nashvilles uteliv.
7. Kanotturen i Austin.
8. French quarter festival i New Orleans.
9. Bonfire i San Diego.
10. Starglam i LA.
Reserverar dock tva platser for Niagara fallen och Central Park om vadret vill oss val i NY. Stay tuned!
To our english speaking friends: We had an absolutely great time in Toronto and we do love Canada so far! It's like an australian version of the US. The country's like the US while the people are as laid back and cool as the Australians. Toronto offered us great weather, great nights out and great people. And yeah, the world's highest free standing building (the CN-tower). What more can you ask for? We're now in Niagara falls and has already seen the falls. Cool, but not that impressing... yet. Will go on a boat into the falls tomorrow which we hope and think will be cool. Today it's only one week left of our trip, which does make us a bit sad. We've been trying to make a top 10 list over the trip so far and I think you can understand most parts of the Swedish list above. Translation: Kanotturen = Canoeing tour. Take care!
Peace Out
Nic(o)Lina
Vi spenderade fyra dagar i Toronto och trots att staden inte har mycket mer att skryta om an the CN-tower (varldens hogsta fristaende byggnad, whatever that means) och Hockey (froken Borjeson utropade precis "stavas hockey med ck?") hall of fame (som vi inte ens besokte) gillar vi staden skarpt. Killarna ar gentleman som visserligen mobbar oss rejalt for att vi tydligen inte kan aka skridskor. Var lugna, vi kontrar varje gang med att Sverige vann OS och VM samma ar. Nej men som sagt, det ar bara en sa skon och fin stad. Att vadret varit underbart varmt med vara matt matt gor ju bara det hela annu battre. Vi ska inte ens namna alla underbara utekvallar vi haft och manniskor vi traffat. Kort och gott, vi har njutit.
Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN (paniiiiiik) befinner vi oss i Niagara fallen och har sett de dar stora fallen alla pratar om. Fint, visst, men raknar med att det blir mer imponerande imorgon nar vi planerar att aka in i dem. Himla skoj. Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN har vi ocksa forsokt att utvardera resan lite och har kommit fram till foljaden topp 10-upplevelser:
1. Grand Canyon, utan tvekan.
2. Disneyland + baseball i soliga LA.
3. Alcatraz.
4. Blue man group i Las vegas.
5. Washington DC.
6. Nashvilles uteliv.
7. Kanotturen i Austin.
8. French quarter festival i New Orleans.
9. Bonfire i San Diego.
10. Starglam i LA.
Reserverar dock tva platser for Niagara fallen och Central Park om vadret vill oss val i NY. Stay tuned!
To our english speaking friends: We had an absolutely great time in Toronto and we do love Canada so far! It's like an australian version of the US. The country's like the US while the people are as laid back and cool as the Australians. Toronto offered us great weather, great nights out and great people. And yeah, the world's highest free standing building (the CN-tower). What more can you ask for? We're now in Niagara falls and has already seen the falls. Cool, but not that impressing... yet. Will go on a boat into the falls tomorrow which we hope and think will be cool. Today it's only one week left of our trip, which does make us a bit sad. We've been trying to make a top 10 list over the trip so far and I think you can understand most parts of the Swedish list above. Translation: Kanotturen = Canoeing tour. Take care!
Peace Out
Nic(o)Lina
Walking on sunshine in Toronto, Canada!
Ja hej och hå, här händer det grejer kan man verkligen säga. Har inte bara lagt Chicago och Detroit bakom oss utan har också hunnit ta oss till ett nytt och spännande land. Eller ja, förutom att allting står på franska och att gatunamnen fått lite varitation för en gångs skull känns det i princip som att vi ännu är i USA, men ändå.
Vi är så lyckliga att solen äntligen valt att lysa på oss igen efter grått och regnigt väder i både Chicago och Detroit. Nog har vi dock inte låtit detta faktum förstöra våra upplevelse. Jag (fröken Redner) blev nog allt lite kär i Chicago och Lina funderar mer och mer på ett utbytesår i staterna så småningom. Vad har vi då gjort de senaste dagarna?:
- Sett USAs högsta byggnad, Willis tower (som till för bara ett tag sen hette Sears Tower vilket också var vad vi sprang omkring som yra höns för att hitta innan vi insåg att vi stått framför det i säkert 5 minuter, det är så lätt att missa liksom)
- Sett på vackra vyer över Chicago från en blååååsig Lake Michigan.
- Njutit av jazz och nakenkonst på Old Town Ale House samt den berömda Green Mill (ni behöver inte vara avis, vi missade live-musiken) där Al Capone tydligen gillade att hänga
- Sett på vår andra baseballmatch (Yankees slog Detroit Tigers) med våra kära vänner Steven och Paul som vi träffade i Miami
- En galen utekväll i Eminems hemstad (Detroit för er som inte visste det) med ovannämda killar
- Korsat kanadensiska gränsen
- Njutit hela dagen i ett soligt Toronto
Nu mina (våra) vänner planerar vi för en förhoppningsvis härlig utekväll där vi båda äntligen får gå ut lagligt och kan känna oss (mig, jag antar att jag pratar för mig själv) vuxna igen. Och nu ni, nu kommer vi snart hem!
To our english speaking friends: Had a good time in a rainy and grey Chicago and I (Nicolina) kind of fell in love with the city. Saw the tallest building in the states (Willis tower) and went to the famous Green Mill where Al Capone used to hang out. After Chicago we had a 12 hours stop in Detroit where we went to see baseball (Yankess won over Detroit Tigers) and party with our dear friends Steven and Paul that we met in Miami. Had a great time seeing them again! Left in the morning for Toronto, Canada where we have been enjoying the sunshine the entire day. Man it's nice with some heat again! Now we're planning on a night out here and have with mixed feelings realised we're going home soon...
Love
Nic(o)Lina
Vi är så lyckliga att solen äntligen valt att lysa på oss igen efter grått och regnigt väder i både Chicago och Detroit. Nog har vi dock inte låtit detta faktum förstöra våra upplevelse. Jag (fröken Redner) blev nog allt lite kär i Chicago och Lina funderar mer och mer på ett utbytesår i staterna så småningom. Vad har vi då gjort de senaste dagarna?:
- Sett USAs högsta byggnad, Willis tower (som till för bara ett tag sen hette Sears Tower vilket också var vad vi sprang omkring som yra höns för att hitta innan vi insåg att vi stått framför det i säkert 5 minuter, det är så lätt att missa liksom)
- Sett på vackra vyer över Chicago från en blååååsig Lake Michigan.
- Njutit av jazz och nakenkonst på Old Town Ale House samt den berömda Green Mill (ni behöver inte vara avis, vi missade live-musiken) där Al Capone tydligen gillade att hänga
- Sett på vår andra baseballmatch (Yankees slog Detroit Tigers) med våra kära vänner Steven och Paul som vi träffade i Miami
- En galen utekväll i Eminems hemstad (Detroit för er som inte visste det) med ovannämda killar
- Korsat kanadensiska gränsen
- Njutit hela dagen i ett soligt Toronto
Nu mina (våra) vänner planerar vi för en förhoppningsvis härlig utekväll där vi båda äntligen får gå ut lagligt och kan känna oss (mig, jag antar att jag pratar för mig själv) vuxna igen. Och nu ni, nu kommer vi snart hem!
To our english speaking friends: Had a good time in a rainy and grey Chicago and I (Nicolina) kind of fell in love with the city. Saw the tallest building in the states (Willis tower) and went to the famous Green Mill where Al Capone used to hang out. After Chicago we had a 12 hours stop in Detroit where we went to see baseball (Yankess won over Detroit Tigers) and party with our dear friends Steven and Paul that we met in Miami. Had a great time seeing them again! Left in the morning for Toronto, Canada where we have been enjoying the sunshine the entire day. Man it's nice with some heat again! Now we're planning on a night out here and have with mixed feelings realised we're going home soon...
Love
Nic(o)Lina
Speed update!
Med ynka två veckor kvar av vår fantastiska och oförglömliga resa befinner vi oss för tillfället i Chicago på, jag skojar inte, typ världens finaste hostel. Chicago Getaway Hostel, we love you! Ja alltså, vi anlände hit för inte ens en halvtimme sen så vi känner ju inte direkt hostelet utan och innan men vi tvivlar på att ens en dålig frukost kan förstöra vår kärlek till detta ställe.
Men nej just det, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Lite kronologisk ordning kanske kan vara bra?:
Efter Rapid City satte vi oss alltså på bussen i lite drygt tolv timmar till Minneapolis i Minnesota där vi möttes av Linas mammas kusin Anki som i två dagar tog väl hand om oss och visade oss stan! Tusen tack Anki! Båda fröknarna Redner och Börjeson fick agera lekledare till hennes härliga tre barn Karin, Olof och Elsa-Marianne stor del av tiden. Alla fem barnen njöt nog minsann lika mycket. Självklart klämde vi också in ett besök till enorma Mall of America. Herregud, gå vilse där var ingen konst. Vem som för övrigt kom på iden om en nöjespark i ett köpcenter kan man ju smått undra. Lite shopping blev det (stor del på H&M, fy skäms på oss) i alla fall. Igår kväll hoppade vi på bussen än en gång och anlände alltså imorse till Chicago, en än så länge väldigt imponerande stad.
Då resplanen ändras konstant tänkte vi delge er den nuvarande planen: Chicago till onsdag - sex timmar långt stopp i Detroit för att träffa våra amerikanska vänner från Miami - Toronto, Kanada (jajemän, vi utnyttjar vår tid på denna kontinent fullt ut) - Niagara fallen - Connecticut (stavning?) - New York. Godkänd plan?
To our english speaking friends: Stayed two days in Minneapolis in Minnesota at Lina's relative's place Anki who took good care of us and showed us the city. We got to play with her three lovely kids a lot too and more or less became kids ourseleves again. Of course we went to Mall of America for some shopping, that place was huge and it was a wonder we didn't really get lost. Yesterday we left for Chicago where we just arrived. We're staying at, honestly, what might be the world's best hostel! Chicago Getaway Hostel, we love you! Our plan from here is to stay until wednesday, leave for Detroit in the morning, stay six hours there to hang out with our friends from Miami, spend the weekend in Toronto in Canada, go to Niagra falls, then to Connecticut (not sure about the spelling?) and end our trip in NY. Only two weeks left now...
Love
Nic(o)Lina
Ps. Tack för alla kommentarer, fortsätt så! Jennie din kortis, självklart kommer jag dansa järnet med dig när jag kommer hem! Får jag vara med på midsommar? Snäääälla?
Men nej just det, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Lite kronologisk ordning kanske kan vara bra?:
Efter Rapid City satte vi oss alltså på bussen i lite drygt tolv timmar till Minneapolis i Minnesota där vi möttes av Linas mammas kusin Anki som i två dagar tog väl hand om oss och visade oss stan! Tusen tack Anki! Båda fröknarna Redner och Börjeson fick agera lekledare till hennes härliga tre barn Karin, Olof och Elsa-Marianne stor del av tiden. Alla fem barnen njöt nog minsann lika mycket. Självklart klämde vi också in ett besök till enorma Mall of America. Herregud, gå vilse där var ingen konst. Vem som för övrigt kom på iden om en nöjespark i ett köpcenter kan man ju smått undra. Lite shopping blev det (stor del på H&M, fy skäms på oss) i alla fall. Igår kväll hoppade vi på bussen än en gång och anlände alltså imorse till Chicago, en än så länge väldigt imponerande stad.
Då resplanen ändras konstant tänkte vi delge er den nuvarande planen: Chicago till onsdag - sex timmar långt stopp i Detroit för att träffa våra amerikanska vänner från Miami - Toronto, Kanada (jajemän, vi utnyttjar vår tid på denna kontinent fullt ut) - Niagara fallen - Connecticut (stavning?) - New York. Godkänd plan?
To our english speaking friends: Stayed two days in Minneapolis in Minnesota at Lina's relative's place Anki who took good care of us and showed us the city. We got to play with her three lovely kids a lot too and more or less became kids ourseleves again. Of course we went to Mall of America for some shopping, that place was huge and it was a wonder we didn't really get lost. Yesterday we left for Chicago where we just arrived. We're staying at, honestly, what might be the world's best hostel! Chicago Getaway Hostel, we love you! Our plan from here is to stay until wednesday, leave for Detroit in the morning, stay six hours there to hang out with our friends from Miami, spend the weekend in Toronto in Canada, go to Niagra falls, then to Connecticut (not sure about the spelling?) and end our trip in NY. Only two weeks left now...
Love
Nic(o)Lina
Ps. Tack för alla kommentarer, fortsätt så! Jennie din kortis, självklart kommer jag dansa järnet med dig när jag kommer hem! Får jag vara med på midsommar? Snäääälla?
Livstecken fran the middle of nowhere!
Har har ni oss, tjejerna med lite stake i. For klarar man 41 timmar i strack pa buss fortjanar man val faktiskt att skryta lite? Bussresan genom Kalifornien, Nevada, Utah, Idaho, Montana och Wyoming (det senare sag vi inte mycket av da vi sov oss genom hela staten) ingav forvanansvart mycket njutning. Vyerna var fantastiska och for en gangs skull slapp vi Greyhoundbussarna da vi akte med andra bussbolag. Halleluja, for en gangs skull slapp vi konstiga manniskor och stinkande bussar. Eller ja, konstiga manniskor finns det ju i och for sig overallt i detta landet. Till exempel har vi killen som drog samma historia med samma punchline minst 20 ganger. Vi skojar inte. Sen har vi mannen som snarkade som 10 karlar tillsammans under hela bussresan. Det har ar USA helt enkelt.
Igar morse kom vi foljaktligen fram till Rapid City i South Dakota. En liten stad som visserligen rymmer 67000 manniskor men som inte ens hort talas om lokaltraffik. Var telefon kande till och med att vi var for langt fran civilisationen sa den la av. Nar vi fragade killen pa Best buy vad som var fel svarade han helt enkelt att: "Well, we're in the middle of nowhere". Men tro't eller ej, vi gillar stallet! Hedda (dottern till mannen som presenterade froken Borjesons foraldrar for varandra, cred till honom!) och hennes vardmamma Mariella ar alldeles underbara och har lanat oss bil, sang, dusch samt givit oss underbart god mat! Tusen tack!
Dom om var forvaning da vi vaknade imorse efter en si sa dar 11 timmars somn och sag en vit varld utanfor fonstret. Jajeman, har snoar det tydligen i maj. Vi trotsade dock vadret och begav oss till syftet med detta stopp: Mount Rushmore. Som tur ar lattade dimman precis nar vi kom dit och vi fick imponeras av George Washington, Thomas Jeffersson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln som tittade ner pa oss fran bergsvaggen. Just i det ogonblicket kande vi oss faktiskt lite smatt amerikanskt patriotiska (lugn, det gick over snabbt). Vi hann aven med ett litet otippat monument i Rapid City: The Berlin wall memorial. Japp, de skeppade tydligen hit en liten bit av Berlinmuren nar den foll och satte den i en fin liten park. Otippat men intressant. Imorgon bitti far vi vidare till Linas slaktingar i Minneapolis i Minnesota. Ynka 12 timmar pa buss denna gang. Pfff, latt som en platt. Dar lar det garanterat bli ett eller flera besok till Mall of America, dvs USA's storsta shoppingcenter med en liten nojespark inomhus, och eventuellt ett besok till IKEA sa Nicolina kan fa stilla sitt saltlakritssug (lugn pappa Palle, jag springer ocksa sa nog ska jag orka med lite fotboll nar jag kommer hem).
To our english speaking friends:
Hey guys! We're in Rapid City in South Dakota now and actually kind of enjoyed the 40 hour long busride to here from San Fransisco. We loved the view from the bus when we passed through California, Nevada, Utah, Idaho, Montana and Wyoming. The landscapes were amazing! And so we got to Rapid City, aka the Middle of Nowhere and we have really enjoyed it! Have been staying at a friend of Lina's family and her host mum (she's an exchange student) and they have been treating us so well! Thank you guys! Today we went to see Mount Rushmore and for a while we could actually feel the American patriotism run through us. Seeing George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt and Abraham Lincoln looking down on us was very impressive. After that we found out about this Berlin Wall monument down in Rapid City so we drove there and it was an actual piece of the Berlin Wall standing there. What a surprise! Really cool. Tomorrow we're leaving for Minneapolis in South Dakota where we'll stay at Lina's relatives. Of course we'll head to Mall of America (the biggest shopping center in the states) for some shopping! Less than three weeks left now. Crazy how time flies...
Take care!
Nic(o)Lina
Bilduppdatering
Hej alla glada läsare fröken Börjeson vid tangenterna för en snabb uppdatering och bildinlägg. Vi har lyckats få tag i boende i Rapid City, och tar imorgon greyhounden till South Dakota och kommer att spendera närmare 40+ timmar på bussen, det ska bli kul... Nicolina tycker att det ska bli mysigt medan jag mest fruktar för hur äcklig man kommer känna sig när man äntligen får gå av. Ingen av oss ser dock fram emot all snabbmat som vi kommer att äta. Men men som Nicolina brukar säga "Det som inte härdar det dödar" hon har fått det uttrycket lite om bakfoten kan man säga.
Först ut är 3 bilder från Vegas, med vattenshowen vid Bellagio och jag och Nicolina men en från The Blue Man Group, sen en blid från vår trip ner till Mexico och en med våra kompisar från San Diego. Sen är det Baseball i LA och Disneyland och vår första kändis Gwyneth Paltrow och sen är det våra brittiska vänner i SF på Alcatraz och sista bilden är på oss och Lucy som vi även träffade i San Diego.
Nej nu måste jag sova, sista gången man får sova i sen säng på 2 dygn, kul!
Natti natti
Lina
Först ut är 3 bilder från Vegas, med vattenshowen vid Bellagio och jag och Nicolina men en från The Blue Man Group, sen en blid från vår trip ner till Mexico och en med våra kompisar från San Diego. Sen är det Baseball i LA och Disneyland och vår första kändis Gwyneth Paltrow och sen är det våra brittiska vänner i SF på Alcatraz och sista bilden är på oss och Lucy som vi även träffade i San Diego.
Nej nu måste jag sova, sista gången man får sova i sen säng på 2 dygn, kul!
Natti natti
Lina
Claim to fame, clamour for glamour!
Förlååååååt så himla mycket att vi är sämst och lovar updates i överflöd och sen väntar flera dygn innan vi faktiskt utnyttjar den gyllene möjligheten som gratis internet ger oss. Just därför tänkte jag (jag som i Nicolina, fröken Börjeson är ute och shoppar med vår brittiska vän Lucy och jag tänkte göra det ekonomiska valet att uppdatera bloggen istället, till er glädje va?) skämma bort er med världens längsta inlägg. Typ. Så stressade människor som fröken österberg kan lika gärna scrolla ner till den engelska sammanfattningen direkt.
Okej, först har vi då LA. Herregud, vart ska jag börja? Först ska jag kanske berätta att alla vi träffat hatat LA så våra förväntningar var extremt låga. Det visade sig vara ganska onödigt för vi fullkomligt älskade änglarnas stad! Nu ska ni få höra vad vi hann med:
- Baseballmatch som min vän Akemi fixade gratisbiljetter till. Såg Los Angeles Angels spöa skiten ur NY's Yankees. Oslagbar stämning och stekande solsken.
- Disneyland som Akemis vän Natalie fixade in oss gratis på (skulle ha kostat oss ca 600 kronor var annars). Helt underbart. Vi blev fem igen och steg in i en förtrollad värld. På riktigt.
- Walk of fame. Liten besvikelse, men ändå Walk of Fame.
- Biopremiär av Iron Man 2 (som vanligt gled vi in på ett litet bananskal utan att ha en aning om vad vi gled in på). Hör och häpna vilka kändisar vi såg: Gwyneth Paltrow, Sylvester Stallone, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson, Robert Downey Jr m. fl. Galet. Lyckliga tjejer? Check!
- Santa Monica och Venice Beach. Mulen dag men ändå fint. Förutom alla plakat som sa: "See the doctor for medical marijuana". Säga vad man vill om Kalifornien men staten har en skev uppfattning om vad som är hälsosamt och inte.
- Dr Phil's show. Jajemän, än en gång lyckades vi med konsten att får gratisbiljetter och inte bara det, vi fick sitta på andra och tredje raden under två shower. Så ja, ni är nu tvungna att följa Dr Phil maniskt och se om ni ser oss i publikhavet.
- Dr Phil's celebrity guest: Paris Hilton. Herregud, vi höll på att ramla bakåt i stolarna när tjejen vandrade in. Hon må vara en dum blondin men let's face it: hon är megakänd!
Så, kort och gott, vi älskade LA. San Fransisco är dock inte så himla dumt heller. Här har vi än så länge "bara" sett Golden gate bridge, Fisherman's Wharf, Alcatraz (otroligt intressant) och världens krokigaste väg. Men det har varit alldeles tillräckligt. Vädret är fantastiskt, hostelet är nog det bästa hittills (Adeleide hostel, rejäl frukost, fint, billiga middagar och gratis internet) och staden är bara så himla vacker. Som planen är nu stannar vi till måndag och börjar sedan så sakteliga bege oss tillbaka till NY. MEN, spontana som vi är kan det mycket väl ändras. Vi lovar, vi ska hålla er uppdaterade! Har ni tur kanske fröken Börjeson till och med kan ta och ladda upp lite bilder snart.
To our english speaking friends: We absolutely loved LA! A friend of mine (or more a friend of my friend Chris) got us tickets to the Angels-Yankees game (baseball) and we loved the atmosphere and everything about it. She also got us in for free at Disneyland, and we loved that too (very loving when it comes to LA)! Thank you again Akemi! Walk of fame was cool, but the coolest thing about it was that we just happened to walk in to the world premier of Iron Man 2 and saw all the celebrities listed above. Amazing! Santa Monica and Venice beach were nice, although all the "see the doctor for medical marijuana"-signs were a bit odd. Managed to get free tickets for Dr Phil and went to two shows sitting on the second and third row. And guess who walked in? PARIS HILTON! None of us are big fans of her, but still, it was kind of cool. We're now in San Fransisco and are loving it too! Have so far seen Alcatraz, Fisherman's wharf, Golden gate bridge and the crookedest street in the world. We love it all! The hostel is amazing too with great breakfast, free internet and affordable dinners. To make a long story short: we're living the life!
Hope you're all good wherever you are!
Loads of love
Nicolina
Okej, först har vi då LA. Herregud, vart ska jag börja? Först ska jag kanske berätta att alla vi träffat hatat LA så våra förväntningar var extremt låga. Det visade sig vara ganska onödigt för vi fullkomligt älskade änglarnas stad! Nu ska ni få höra vad vi hann med:
- Baseballmatch som min vän Akemi fixade gratisbiljetter till. Såg Los Angeles Angels spöa skiten ur NY's Yankees. Oslagbar stämning och stekande solsken.
- Disneyland som Akemis vän Natalie fixade in oss gratis på (skulle ha kostat oss ca 600 kronor var annars). Helt underbart. Vi blev fem igen och steg in i en förtrollad värld. På riktigt.
- Walk of fame. Liten besvikelse, men ändå Walk of Fame.
- Biopremiär av Iron Man 2 (som vanligt gled vi in på ett litet bananskal utan att ha en aning om vad vi gled in på). Hör och häpna vilka kändisar vi såg: Gwyneth Paltrow, Sylvester Stallone, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson, Robert Downey Jr m. fl. Galet. Lyckliga tjejer? Check!
- Santa Monica och Venice Beach. Mulen dag men ändå fint. Förutom alla plakat som sa: "See the doctor for medical marijuana". Säga vad man vill om Kalifornien men staten har en skev uppfattning om vad som är hälsosamt och inte.
- Dr Phil's show. Jajemän, än en gång lyckades vi med konsten att får gratisbiljetter och inte bara det, vi fick sitta på andra och tredje raden under två shower. Så ja, ni är nu tvungna att följa Dr Phil maniskt och se om ni ser oss i publikhavet.
- Dr Phil's celebrity guest: Paris Hilton. Herregud, vi höll på att ramla bakåt i stolarna när tjejen vandrade in. Hon må vara en dum blondin men let's face it: hon är megakänd!
Så, kort och gott, vi älskade LA. San Fransisco är dock inte så himla dumt heller. Här har vi än så länge "bara" sett Golden gate bridge, Fisherman's Wharf, Alcatraz (otroligt intressant) och världens krokigaste väg. Men det har varit alldeles tillräckligt. Vädret är fantastiskt, hostelet är nog det bästa hittills (Adeleide hostel, rejäl frukost, fint, billiga middagar och gratis internet) och staden är bara så himla vacker. Som planen är nu stannar vi till måndag och börjar sedan så sakteliga bege oss tillbaka till NY. MEN, spontana som vi är kan det mycket väl ändras. Vi lovar, vi ska hålla er uppdaterade! Har ni tur kanske fröken Börjeson till och med kan ta och ladda upp lite bilder snart.
To our english speaking friends: We absolutely loved LA! A friend of mine (or more a friend of my friend Chris) got us tickets to the Angels-Yankees game (baseball) and we loved the atmosphere and everything about it. She also got us in for free at Disneyland, and we loved that too (very loving when it comes to LA)! Thank you again Akemi! Walk of fame was cool, but the coolest thing about it was that we just happened to walk in to the world premier of Iron Man 2 and saw all the celebrities listed above. Amazing! Santa Monica and Venice beach were nice, although all the "see the doctor for medical marijuana"-signs were a bit odd. Managed to get free tickets for Dr Phil and went to two shows sitting on the second and third row. And guess who walked in? PARIS HILTON! None of us are big fans of her, but still, it was kind of cool. We're now in San Fransisco and are loving it too! Have so far seen Alcatraz, Fisherman's wharf, Golden gate bridge and the crookedest street in the world. We love it all! The hostel is amazing too with great breakfast, free internet and affordable dinners. To make a long story short: we're living the life!
Hope you're all good wherever you are!
Loads of love
Nicolina
Kort livstecken!
Ursakta den daliga updaten pa sistone. Har hunnit passera LA och anlande imorse till San Fransisco. Och vet ni vad det basta ar? VI HAR GRATIS INTERNET! Sa nu lovar vi sa manga uppdateringar pa bloggen sa ni kommer be oss att sluta. Nasta inlagg kommer bjuda pa smaskiga detaljer sa som hur det var att se en baseballmatch live, hur kul Disneyland var och hur det kom sig att vi sag stjarnor som Sylvester Stallone, Paris Hilton, Scarlett Johansson och Dr Phil. Stay tuned! Nu ska vi posta paket till diverse fodelsedagsbarn samt njuta av San Frans solsken.
To our english speaking friends: Sorry about the bad update. Loved LA, now in San Fransisco with free internet, so we promise you all a proper update in a few hours. Baseball, Disneyland and loads of celebs is what we'll tell you about. Stay tuned!
Peace Out Nic(o)Lina
To our english speaking friends: Sorry about the bad update. Loved LA, now in San Fransisco with free internet, so we promise you all a proper update in a few hours. Baseball, Disneyland and loads of celebs is what we'll tell you about. Stay tuned!
Peace Out Nic(o)Lina
"I wanna go to San Diego!"
En liten fin sång som en kille från Puerto Rico har hjärntvättat oss med fick detta inlägg döpas efter. Varför? Jo, för vi är i San Diego (haha, så himla klurigt va?)!
Vi kom hit i tisdags och har sedan dess hunnit med två lägereldar, en mysig dag på klipporna med sköna människor, seightseeing i Old Town (tänk er vilda västern), La Jolla (strand med massa sälar), galet häng på hostelet med galna människor och (håll i er nu, ingen ide att oroa sig i efterhand) en dagstripp till Mexico. Befinner man sig en timme från Mexikanska gränsen och det är gratis att åka över kan man ju bara inte låta bli, eller hur? Så vi tog en liten tre timmar lång tur till Tijuana i Mexiko. Köpte lite souvenirer, tog lite kort, åt lite mexikanska tacos (de bästa någonsin typ, såklart!) och drog sen tillbaka till USA. Trots att vi är glada att vi tog chansen att åka dit var det ganska... jobbigt. Låt oss bara säga att vi var de enda vita turisterna och självklart då också de enda blonda tjejerna. Herregud, varje affär och restaurang försökte få in oss och efter ynka två timmar var vi redan rejält irriterade och trötta på det. Så kort och gott: att gå tillbaka (japp, vi gick bokstavligen talat över gränsen) till USA var riktigt skönt.
Vi är rejält besvikna på vädret som förutom igår och idag har varit regnigt, kallt och blåsigt. Att bada i havet skulle nog ungefär vara lika skönt som att bada isvak. Typ. Trots att vi har haft det soft här i San Diego ska det blir otroligt skönt att åka till LA idag då på fullaste allvar 90 % av hostelets gäster är höga, fulla eller både och 24-7. Skojar inte. Det är galet och vi mår dåligt över det, trots att vi lyckats hitta de ynka 10 % som är "normala" och har hängt med dem. Det är inte för intet av vi saknar Sverige där man är galen och konstig om man röker på och inte tvärtom, som här. Kalifornien må vara härligt och fint men om vi berättar att läkare här skriver ut marijuana som medicin till varannan patient (på riktigt) kanske ni förstår att det inte är det paradis som alla tycks tro att det är? Galet, helt galet.
To our english speaking friends: San Diego has treated us well, except for the fact that the weather has been crap most of the time. We went to Tijuana in Mexico over the day wednesday and even though we're happy we did it we didn't really like it. It was terrible being the only white tourists there since EVERYONE wanted to get us in to their shops or restaurants. It's crazy how two countries so close to eachother can be so different. US being one of the richest countries on the planet and Mexico being not one of the poorest but definitely a poor country. Although we've had fun it was quite some surprise for us to find out 90 % of the people in our hostel are drunk, high or both 24-7. Crazy. Luckily we've find the 10 % that are "normal" but it's still made us feel bad being around all those drunk and high people all the time. Kind of longing for Sweden where you're normal when you're not high and not the other way around. Heading to LA in a few hours time, not that high hopes since everyone we've met says it's terrible and very disappointing.
Peace Out
Nic(o)Lina
Reflektioner om ett land i vast
Ja mina, forlat, VARA goda vanner. Hur ser laget nu ut har borta i vast? Man skulle kunna saga att storre delen av de adjektiv som beskrev vart besok till the Grand Canyon nog mycket val aven kan anvandas pa Las Vegas. Forst och framst bor vi hos varldens underbaraste lilla familj (svenska Theresa, amerikansk/arabiska Stephen och lilla urgulliga Christian) som bara gor att vi alskar staden annu mer. Vi kan inte tacka dem tillrackligt! Vi fick lana Theresas bil igar sa med froken Redner vid ratten begav vi oss ner till the Strip, utan nagra som helst bekymmer forutom en helt obefogad tutning av en bakomvarande bil. Lite forvirrade blev vi da parkeringsvakten fragade "self parking or valet ma'am?". Det senare visade sig innebara sma gubbar som parkerar bilen at en. Inget vi behovde!
Vi hamnade mitt i the Venetian, det vill saga ett miniatyr-Venedig uppbyggt i ett kasino. Galet. Mer galet skulle det bli. Paris, Ceasers palace, en regnskog, Bellagios underbara fontainshow samt Treisure Islands inte lika imponerande piratshow (halvnakna tjejer som dansade typ) hann vi aven med innan det var dags for kvallens huvudattraktion: The Blue Man Groups oerhort humoristiska och musikaliska show. Stephen hade fixat oss gratisbiljetter (tusen tack) och tack vare dessa skrattade och njot vi konstant i lite drygt tva timmar. Fantastiskt!
Idag har vi softat (den extrema varmen tar kalen pa oss, ca 30 grader) och ska alldeles strax hoppa pa bussen till San Diego dar vart Kalifornien-aventyr borjar. Tjoho!
Reflektioner om the American Dream:
- Inte konsigt att overvikten ar extrem da skrapmat alltid ar det billigaste alternativet.
- Lagom oklart att man hor mer spanska an engelska och att typ alla skyltar finns pa bada spraken. Miami var varst dar informationen kom pa spanska forst och sen engelska.
- Da Greyhoundbussarna ar det billigaste alternativet och da 99 % av manniskorna pa dessa ar svarta har vi dragit den sorgliga slutsatsen att detta land ar sa langt fran jamstallt som man kan komma. Storre delen av underklassen ar svarta, punkt. Sorgligt men sant.
- Barnuppfostran. Herregud alltsa. Vad ska man saga? Existerar den ens hos den fattigare befolkningen? Jag vet inte hur manga ganger vi sorgset hallit for oronen da foraldrar skrikit allehanda svordomar at sina 2-3-ariga barn.
- Oklara priser. I Austin kostade ett 24-timmarsbusspass 2 dollar medan en enkelbiljett i New York kostade 2, 25 dollar. Taxen (skatten) ska vi inte ens tala om. Den ar olika beroende pa vilken stat man ar i och den laggs pa efter slutsumman.
To our english speaking friends: We love Vegas! Have stayed at an old student to my (Nicolina's) dad and she and her family have taken care of us in the best way possible! Used their car yesterday and drove down to the Strip to enjoy all the casinos (no, we didn't gamble) and the amazing Blue Man Group Show. Heading to San Diego in a few hours to enjoy California for the next two weeks! Some things we've realised about the US: 1. No wonder obesity is huge since junk food always is the cheapest option. 2. A bit weird that we hear more spanish than english. 3. Since 99 % of the people on the Greyhoundbuses are black and since that's the cheapest option we've realised this country isn't equal at all. The majority of the poor people are black, sad but true. 4. Raising children isn't done in the best way, especially not amongst poor people. 5. Strange prices. A bus day pass in Austin costs 2 dollars and a one way trip in New York costs 2.25 dollars. Taxes, gosh, extremely weird. They're added after the total price.
Well we off to the busstation now, take care!
Nico(o)Lina
Vi hamnade mitt i the Venetian, det vill saga ett miniatyr-Venedig uppbyggt i ett kasino. Galet. Mer galet skulle det bli. Paris, Ceasers palace, en regnskog, Bellagios underbara fontainshow samt Treisure Islands inte lika imponerande piratshow (halvnakna tjejer som dansade typ) hann vi aven med innan det var dags for kvallens huvudattraktion: The Blue Man Groups oerhort humoristiska och musikaliska show. Stephen hade fixat oss gratisbiljetter (tusen tack) och tack vare dessa skrattade och njot vi konstant i lite drygt tva timmar. Fantastiskt!
Idag har vi softat (den extrema varmen tar kalen pa oss, ca 30 grader) och ska alldeles strax hoppa pa bussen till San Diego dar vart Kalifornien-aventyr borjar. Tjoho!
Reflektioner om the American Dream:
- Inte konsigt att overvikten ar extrem da skrapmat alltid ar det billigaste alternativet.
- Lagom oklart att man hor mer spanska an engelska och att typ alla skyltar finns pa bada spraken. Miami var varst dar informationen kom pa spanska forst och sen engelska.
- Da Greyhoundbussarna ar det billigaste alternativet och da 99 % av manniskorna pa dessa ar svarta har vi dragit den sorgliga slutsatsen att detta land ar sa langt fran jamstallt som man kan komma. Storre delen av underklassen ar svarta, punkt. Sorgligt men sant.
- Barnuppfostran. Herregud alltsa. Vad ska man saga? Existerar den ens hos den fattigare befolkningen? Jag vet inte hur manga ganger vi sorgset hallit for oronen da foraldrar skrikit allehanda svordomar at sina 2-3-ariga barn.
- Oklara priser. I Austin kostade ett 24-timmarsbusspass 2 dollar medan en enkelbiljett i New York kostade 2, 25 dollar. Taxen (skatten) ska vi inte ens tala om. Den ar olika beroende pa vilken stat man ar i och den laggs pa efter slutsumman.
To our english speaking friends: We love Vegas! Have stayed at an old student to my (Nicolina's) dad and she and her family have taken care of us in the best way possible! Used their car yesterday and drove down to the Strip to enjoy all the casinos (no, we didn't gamble) and the amazing Blue Man Group Show. Heading to San Diego in a few hours to enjoy California for the next two weeks! Some things we've realised about the US: 1. No wonder obesity is huge since junk food always is the cheapest option. 2. A bit weird that we hear more spanish than english. 3. Since 99 % of the people on the Greyhoundbuses are black and since that's the cheapest option we've realised this country isn't equal at all. The majority of the poor people are black, sad but true. 4. Raising children isn't done in the best way, especially not amongst poor people. 5. Strange prices. A bus day pass in Austin costs 2 dollars and a one way trip in New York costs 2.25 dollars. Taxes, gosh, extremely weird. They're added after the total price.
Well we off to the busstation now, take care!
Nico(o)Lina
You're only in the Grand Canyon for the first time, once.
Okej. Jag vet att det inte händer ofta och att många av er kanske får en chock nu, men, vi saknar ord. Japp, vi saknar verkligen ord för att beskriva hur det var att se the Grand Canyon. Visst, vi fick en liten chock då den billigaste turen skulle kosta 75 dollar per person, men herregud, dagen var värd alla pengar i världen. Hikade, tog kort, picknickade och mycket annat hann vi med. Allt detta med the Grand Canyon som helt fantastisk, utomordentlig, vacker och häpnadsväckande utsikt. Det var även under denna tur som Lina stod för ett av de bästa citaten hittills : "You're only in the Grand Canyon for the first time, ONCE" Till och med guiden var så imponerad att han lovade att citera henne under kommande turer. Smart tjej den där Lina Börjeson. Kort och gott, vi är två mycket trötta men nöjda tjejer som imorgon drar vidare till Las Vegas för att sätta sprätt på alla pengar (lugn, det var ett skämt).
Här kommer äntligen lite bilder från vår resa, se och njut!
White house, Arlington Cemetery, Valerie and Karl's house, Martin Luther King's thomb, Miami beach, american friends in Miami beach, French quarter festival New Orleans, Austin skyline, british friends, Flagstaff and the GRAND canyon
To our english speaking friends: Hope you enjoyed the pictures. Today we went to the Grand Canyon. 75 dollars appeared to be a lot for a tour for a few hours at first, but the tour appeared to be worth all the money in the world. Absolutely amazing, would do it again a thousand times over (quoting "the Kite runner"). Heading to Las Vegas tomorrow, so excited and knackered after a great day!
Lots of Love
Lina and Nicolina
Här kommer äntligen lite bilder från vår resa, se och njut!
White house, Arlington Cemetery, Valerie and Karl's house, Martin Luther King's thomb, Miami beach, american friends in Miami beach, French quarter festival New Orleans, Austin skyline, british friends, Flagstaff and the GRAND canyon
To our english speaking friends: Hope you enjoyed the pictures. Today we went to the Grand Canyon. 75 dollars appeared to be a lot for a tour for a few hours at first, but the tour appeared to be worth all the money in the world. Absolutely amazing, would do it again a thousand times over (quoting "the Kite runner"). Heading to Las Vegas tomorrow, so excited and knackered after a great day!
Lots of Love
Lina and Nicolina
Ordentlig update!
Längre update var ju faktiskt utlovad for ett tag sen så här kommer den, med fröken Redner vid tangenterna. Duktiga och effektiva som vi är har vi för stunden delat upp oss för att hinna pricka av allt att göra på vår "att göra"-lista. Fröken Redner uppdaterar som sagt bloggen och fröken Börjeson är och inhandlar matsäck till vår 24 timmar långa busstur till Flaggstaff och the Grand Canyon. Jag vet, vi är så himla duktiga.
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Austin, TX
Klockan ar halv 2 pa dagen och Tornrosa, dvs Nicolina sover fortfarande. Hade tankt att ge er en liten update sa ni vet att vi lever och har det bra.
Spenderade 13 timmar pa bussen igar och trots att det ar langt fran den langsta resan vi gjort sa kandes det som en evighet innan vi kom fram till Austin. Vart hostel ar superfint, och vara brittiska kompisar bor i rummet bredvid. Kort och gott vi lever, vi ar sams och vi har det TOPPEN! Nu maste hon vakna eftersom jag haller pa att do av hunger, vi at vart forsta och forhoppningsvis sista mal pa McDonalds igar i Houston eftersom det var det anda som fanns. Sa nu kanner jag mig lite smatt utsvulten.
To our, or should I say Nicolina's, english speaking friends, we're alive, we're not fighting and we're having a blast. We are in Austin, Texas now and Miss Redner is still asleep, have to wake her up now since I'm starving!
Ett langre och battre inlagg kommer da Tornrosa har vaknat
xx Lina
Spenderade 13 timmar pa bussen igar och trots att det ar langt fran den langsta resan vi gjort sa kandes det som en evighet innan vi kom fram till Austin. Vart hostel ar superfint, och vara brittiska kompisar bor i rummet bredvid. Kort och gott vi lever, vi ar sams och vi har det TOPPEN! Nu maste hon vakna eftersom jag haller pa att do av hunger, vi at vart forsta och forhoppningsvis sista mal pa McDonalds igar i Houston eftersom det var det anda som fanns. Sa nu kanner jag mig lite smatt utsvulten.
To our, or should I say Nicolina's, english speaking friends, we're alive, we're not fighting and we're having a blast. We are in Austin, Texas now and Miss Redner is still asleep, have to wake her up now since I'm starving!
Ett langre och battre inlagg kommer da Tornrosa har vaknat
xx Lina
