Sing halleluja!
Goda vanner, har har ni oss, for sista gangen pa andra sidan den dar lilla polen som kallas Atlanten. Sorgligt? Ja, det ar det minst sagt. Konstigt? Absolut. Fel? Nastan sa. Det ar slut, var underbara resa som vi pratat om i sju ar kommer imorgon till sitt slut. Sju ars planering och tva fantastiska manader kommer liksom om 24 timmar bara vara borta, for gott. Jag ar ledsen vanner, men for tillfallet overtar sorgen att lamna USA och att var sista frihet ar over gladjen over att aka hem. For tillfallet alltsa, forhoppningsvis segrar gladjen over sorgen sa fort vi satter fotterna pa svensk mark.
Vad bjod da sista dagen i NYC pa da? Jo, (MammAnn, hall i dig nu) lite gospel i Harlem och shopping i China town blev det minsann. Man skulle kunna saga att det var en bra dag. Australiensiska Jessie som bor i samma hus som Inger i Connecticut holl hos sallskap hela dagen vilket var riktigt trevligt! Gospeln var maktig, riktigt maktig. Var "soul food"-lunch var smarrig och shoppingen i China town... Ja, ni som kanner froken Borjeson vet nog minsann att hon var i himmelriket. Tva vaskor och en planbok a la Chanel och Louis Vuitton blev det for hennes del och hon ar fortfarande lyrisk, 8 timmar senare och pratar inte om nagot annat.
Att vadret inte varit det basta har pa satt och vis varit bra da det tar bort New Yorks charm en aning och gor det lite lattare att aka... forhoppningsvis. Man kan ju alltid hoppas, right?
Tack USA! Tack for att du ar ett av varldens storsta lander med varldens kanske mest varierade natur. Tack for att dina manniskor kanske ar de mest sociala i varlden. Tack for att Greyhoundbusspasset ar sa himla billigt och bra. Tack for att du latit oss spendera tva av vara livs basta manader har. Tack och till alla underbara manniskor som pa nagot satt tagit del i och gjort var resa till det aventyr det varit. Vi ar er for evigt tacksamma.
Med Vanlig och slutlig halsning
Nicolina och Lina
"Two girls on a mission, to follow their drem; "the american dream""
To our english speaking friends: Now it's time. Time to get ready to leave this country, since tomorrow is the Day. We're for sure more sad to leave than happy to go home at the moment, but we're sure that will change as soon as we place our feet on Swedish ground. Today we enjoyed a great gospel service and soul food in Harlem and then ended up doing some shopping in China Town. Lina loved it! The weather isn't the best and hopefully that will make it easier for us to leave... hopefully. Now the only thing we have to say is a final thank you. Thank you the US for being such a country and offering us two of the best months of our lives. Thank you for the great people you inhabit. Thanks to all the amazing people that we've met that have made this adenture one of the best ever. We love you all!
Peace out, for the last time from this side of the Atlantic
Nicolina and Lina
Vad bjod da sista dagen i NYC pa da? Jo, (MammAnn, hall i dig nu) lite gospel i Harlem och shopping i China town blev det minsann. Man skulle kunna saga att det var en bra dag. Australiensiska Jessie som bor i samma hus som Inger i Connecticut holl hos sallskap hela dagen vilket var riktigt trevligt! Gospeln var maktig, riktigt maktig. Var "soul food"-lunch var smarrig och shoppingen i China town... Ja, ni som kanner froken Borjeson vet nog minsann att hon var i himmelriket. Tva vaskor och en planbok a la Chanel och Louis Vuitton blev det for hennes del och hon ar fortfarande lyrisk, 8 timmar senare och pratar inte om nagot annat.
Att vadret inte varit det basta har pa satt och vis varit bra da det tar bort New Yorks charm en aning och gor det lite lattare att aka... forhoppningsvis. Man kan ju alltid hoppas, right?
Tack USA! Tack for att du ar ett av varldens storsta lander med varldens kanske mest varierade natur. Tack for att dina manniskor kanske ar de mest sociala i varlden. Tack for att Greyhoundbusspasset ar sa himla billigt och bra. Tack for att du latit oss spendera tva av vara livs basta manader har. Tack och till alla underbara manniskor som pa nagot satt tagit del i och gjort var resa till det aventyr det varit. Vi ar er for evigt tacksamma.
Med Vanlig och slutlig halsning
Nicolina och Lina
"Two girls on a mission, to follow their drem; "the american dream""
To our english speaking friends: Now it's time. Time to get ready to leave this country, since tomorrow is the Day. We're for sure more sad to leave than happy to go home at the moment, but we're sure that will change as soon as we place our feet on Swedish ground. Today we enjoyed a great gospel service and soul food in Harlem and then ended up doing some shopping in China Town. Lina loved it! The weather isn't the best and hopefully that will make it easier for us to leave... hopefully. Now the only thing we have to say is a final thank you. Thank you the US for being such a country and offering us two of the best months of our lives. Thank you for the great people you inhabit. Thanks to all the amazing people that we've met that have made this adenture one of the best ever. We love you all!
Peace out, for the last time from this side of the Atlantic
Nicolina and Lina
Borja om fran borjan, borja om pa nytt!
Sa var vi da har igen, tillbaka dar vi borjade. Och ni ma tro att det kanns konstigt, nastan overkligt, att vara tillbaka har med vetskapen om att allt det vi sist sag fram emot nu ligger bakom oss. Det kanns sa fruktansvart konstigt att veta att tva fantastiska manader snart kommit till sitt slut och for alltid kommer vara en del av vart forflutna. Jag menar, tva manader ar ganska lang tid och vi har liksom vant oss vid att flacka runt som darar och se allt den har kontinenten har att erbjuda. Vi har vant oss vid att prata engelska mer an svenska, vi har vant oss vid att kunna prata svenska utan att andra manniskor forstar, vi har vant oss vid att bo i en kappsack och byta boende minst tva ganger i veckan och vi har vant oss vid att hela tiden traffa nya manniskor. Allt har sjalvklart sina fram- och baksidor. Samtidigt som vi kommer sakna att knyta nya bekantskaper kommer det bli otroligt skont att slippa att hela tiden saga hejda till manniskor med vetskapen att man kanske aldrig kommer traffa dem igen. Samtidigt som det ska bli sorgligt att sjalva resandet snart ar slut kommer det bli otroligt skont att slippa packa ihop sina saker minst tva ganger i veckan. Ja, ni forstar poangen va? Om inte: det ar med blandade kanslor vi snart aker hem.
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Lite bilder, ey :)
Vi vid Mount Rushmore, i Rapid City med Hedda och henns vardmamma Mariella. Nicolina och Anki i Minneapolis, skyline Chicago. Tigersstadion i Detroit och sen vara kara gamla roomies Paul och Steven. CN-Tower i Toronto, vi och vara nya kompisar fran Wales och USA, sen hastskofallet i Niagara Falls
Canada, ey?
Man skulle kunna saga att vi gillar det har landet. Verkligen, verkligen gillar det har landet. Trots att det ar med i Commonwealth paminner det fruktansvart mycket om USA (marker knappt att man bytt land), forutom en sak: folket och stamningen. Det ar lite som ett australiensiskt USA. Yes, dar har vi det. Landet i sig ar en dyrare variant av USA (fortfarande billigare an gamla Svea dock) men manniskorna ar lika skona och laid back som australiensare. Ett vinnande koncept utan tvekan.
Vi spenderade fyra dagar i Toronto och trots att staden inte har mycket mer att skryta om an the CN-tower (varldens hogsta fristaende byggnad, whatever that means) och Hockey (froken Borjeson utropade precis "stavas hockey med ck?") hall of fame (som vi inte ens besokte) gillar vi staden skarpt. Killarna ar gentleman som visserligen mobbar oss rejalt for att vi tydligen inte kan aka skridskor. Var lugna, vi kontrar varje gang med att Sverige vann OS och VM samma ar. Nej men som sagt, det ar bara en sa skon och fin stad. Att vadret varit underbart varmt med vara matt matt gor ju bara det hela annu battre. Vi ska inte ens namna alla underbara utekvallar vi haft och manniskor vi traffat. Kort och gott, vi har njutit.
Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN (paniiiiiik) befinner vi oss i Niagara fallen och har sett de dar stora fallen alla pratar om. Fint, visst, men raknar med att det blir mer imponerande imorgon nar vi planerar att aka in i dem. Himla skoj. Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN har vi ocksa forsokt att utvardera resan lite och har kommit fram till foljaden topp 10-upplevelser:
1. Grand Canyon, utan tvekan.
2. Disneyland + baseball i soliga LA.
3. Alcatraz.
4. Blue man group i Las vegas.
5. Washington DC.
6. Nashvilles uteliv.
7. Kanotturen i Austin.
8. French quarter festival i New Orleans.
9. Bonfire i San Diego.
10. Starglam i LA.
Reserverar dock tva platser for Niagara fallen och Central Park om vadret vill oss val i NY. Stay tuned!
To our english speaking friends: We had an absolutely great time in Toronto and we do love Canada so far! It's like an australian version of the US. The country's like the US while the people are as laid back and cool as the Australians. Toronto offered us great weather, great nights out and great people. And yeah, the world's highest free standing building (the CN-tower). What more can you ask for? We're now in Niagara falls and has already seen the falls. Cool, but not that impressing... yet. Will go on a boat into the falls tomorrow which we hope and think will be cool. Today it's only one week left of our trip, which does make us a bit sad. We've been trying to make a top 10 list over the trip so far and I think you can understand most parts of the Swedish list above. Translation: Kanotturen = Canoeing tour. Take care!
Peace Out
Nic(o)Lina
Vi spenderade fyra dagar i Toronto och trots att staden inte har mycket mer att skryta om an the CN-tower (varldens hogsta fristaende byggnad, whatever that means) och Hockey (froken Borjeson utropade precis "stavas hockey med ck?") hall of fame (som vi inte ens besokte) gillar vi staden skarpt. Killarna ar gentleman som visserligen mobbar oss rejalt for att vi tydligen inte kan aka skridskor. Var lugna, vi kontrar varje gang med att Sverige vann OS och VM samma ar. Nej men som sagt, det ar bara en sa skon och fin stad. Att vadret varit underbart varmt med vara matt matt gor ju bara det hela annu battre. Vi ska inte ens namna alla underbara utekvallar vi haft och manniskor vi traffat. Kort och gott, vi har njutit.
Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN (paniiiiiik) befinner vi oss i Niagara fallen och har sett de dar stora fallen alla pratar om. Fint, visst, men raknar med att det blir mer imponerande imorgon nar vi planerar att aka in i dem. Himla skoj. Nu, med EN VECKA KVAR PA RESAN har vi ocksa forsokt att utvardera resan lite och har kommit fram till foljaden topp 10-upplevelser:
1. Grand Canyon, utan tvekan.
2. Disneyland + baseball i soliga LA.
3. Alcatraz.
4. Blue man group i Las vegas.
5. Washington DC.
6. Nashvilles uteliv.
7. Kanotturen i Austin.
8. French quarter festival i New Orleans.
9. Bonfire i San Diego.
10. Starglam i LA.
Reserverar dock tva platser for Niagara fallen och Central Park om vadret vill oss val i NY. Stay tuned!
To our english speaking friends: We had an absolutely great time in Toronto and we do love Canada so far! It's like an australian version of the US. The country's like the US while the people are as laid back and cool as the Australians. Toronto offered us great weather, great nights out and great people. And yeah, the world's highest free standing building (the CN-tower). What more can you ask for? We're now in Niagara falls and has already seen the falls. Cool, but not that impressing... yet. Will go on a boat into the falls tomorrow which we hope and think will be cool. Today it's only one week left of our trip, which does make us a bit sad. We've been trying to make a top 10 list over the trip so far and I think you can understand most parts of the Swedish list above. Translation: Kanotturen = Canoeing tour. Take care!
Peace Out
Nic(o)Lina
Walking on sunshine in Toronto, Canada!
Ja hej och hå, här händer det grejer kan man verkligen säga. Har inte bara lagt Chicago och Detroit bakom oss utan har också hunnit ta oss till ett nytt och spännande land. Eller ja, förutom att allting står på franska och att gatunamnen fått lite varitation för en gångs skull känns det i princip som att vi ännu är i USA, men ändå.
Vi är så lyckliga att solen äntligen valt att lysa på oss igen efter grått och regnigt väder i både Chicago och Detroit. Nog har vi dock inte låtit detta faktum förstöra våra upplevelse. Jag (fröken Redner) blev nog allt lite kär i Chicago och Lina funderar mer och mer på ett utbytesår i staterna så småningom. Vad har vi då gjort de senaste dagarna?:
- Sett USAs högsta byggnad, Willis tower (som till för bara ett tag sen hette Sears Tower vilket också var vad vi sprang omkring som yra höns för att hitta innan vi insåg att vi stått framför det i säkert 5 minuter, det är så lätt att missa liksom)
- Sett på vackra vyer över Chicago från en blååååsig Lake Michigan.
- Njutit av jazz och nakenkonst på Old Town Ale House samt den berömda Green Mill (ni behöver inte vara avis, vi missade live-musiken) där Al Capone tydligen gillade att hänga
- Sett på vår andra baseballmatch (Yankees slog Detroit Tigers) med våra kära vänner Steven och Paul som vi träffade i Miami
- En galen utekväll i Eminems hemstad (Detroit för er som inte visste det) med ovannämda killar
- Korsat kanadensiska gränsen
- Njutit hela dagen i ett soligt Toronto
Nu mina (våra) vänner planerar vi för en förhoppningsvis härlig utekväll där vi båda äntligen får gå ut lagligt och kan känna oss (mig, jag antar att jag pratar för mig själv) vuxna igen. Och nu ni, nu kommer vi snart hem!
To our english speaking friends: Had a good time in a rainy and grey Chicago and I (Nicolina) kind of fell in love with the city. Saw the tallest building in the states (Willis tower) and went to the famous Green Mill where Al Capone used to hang out. After Chicago we had a 12 hours stop in Detroit where we went to see baseball (Yankess won over Detroit Tigers) and party with our dear friends Steven and Paul that we met in Miami. Had a great time seeing them again! Left in the morning for Toronto, Canada where we have been enjoying the sunshine the entire day. Man it's nice with some heat again! Now we're planning on a night out here and have with mixed feelings realised we're going home soon...
Love
Nic(o)Lina
Vi är så lyckliga att solen äntligen valt att lysa på oss igen efter grått och regnigt väder i både Chicago och Detroit. Nog har vi dock inte låtit detta faktum förstöra våra upplevelse. Jag (fröken Redner) blev nog allt lite kär i Chicago och Lina funderar mer och mer på ett utbytesår i staterna så småningom. Vad har vi då gjort de senaste dagarna?:
- Sett USAs högsta byggnad, Willis tower (som till för bara ett tag sen hette Sears Tower vilket också var vad vi sprang omkring som yra höns för att hitta innan vi insåg att vi stått framför det i säkert 5 minuter, det är så lätt att missa liksom)
- Sett på vackra vyer över Chicago från en blååååsig Lake Michigan.
- Njutit av jazz och nakenkonst på Old Town Ale House samt den berömda Green Mill (ni behöver inte vara avis, vi missade live-musiken) där Al Capone tydligen gillade att hänga
- Sett på vår andra baseballmatch (Yankees slog Detroit Tigers) med våra kära vänner Steven och Paul som vi träffade i Miami
- En galen utekväll i Eminems hemstad (Detroit för er som inte visste det) med ovannämda killar
- Korsat kanadensiska gränsen
- Njutit hela dagen i ett soligt Toronto
Nu mina (våra) vänner planerar vi för en förhoppningsvis härlig utekväll där vi båda äntligen får gå ut lagligt och kan känna oss (mig, jag antar att jag pratar för mig själv) vuxna igen. Och nu ni, nu kommer vi snart hem!
To our english speaking friends: Had a good time in a rainy and grey Chicago and I (Nicolina) kind of fell in love with the city. Saw the tallest building in the states (Willis tower) and went to the famous Green Mill where Al Capone used to hang out. After Chicago we had a 12 hours stop in Detroit where we went to see baseball (Yankess won over Detroit Tigers) and party with our dear friends Steven and Paul that we met in Miami. Had a great time seeing them again! Left in the morning for Toronto, Canada where we have been enjoying the sunshine the entire day. Man it's nice with some heat again! Now we're planning on a night out here and have with mixed feelings realised we're going home soon...
Love
Nic(o)Lina
Speed update!
Med ynka två veckor kvar av vår fantastiska och oförglömliga resa befinner vi oss för tillfället i Chicago på, jag skojar inte, typ världens finaste hostel. Chicago Getaway Hostel, we love you! Ja alltså, vi anlände hit för inte ens en halvtimme sen så vi känner ju inte direkt hostelet utan och innan men vi tvivlar på att ens en dålig frukost kan förstöra vår kärlek till detta ställe.
Men nej just det, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Lite kronologisk ordning kanske kan vara bra?:
Efter Rapid City satte vi oss alltså på bussen i lite drygt tolv timmar till Minneapolis i Minnesota där vi möttes av Linas mammas kusin Anki som i två dagar tog väl hand om oss och visade oss stan! Tusen tack Anki! Båda fröknarna Redner och Börjeson fick agera lekledare till hennes härliga tre barn Karin, Olof och Elsa-Marianne stor del av tiden. Alla fem barnen njöt nog minsann lika mycket. Självklart klämde vi också in ett besök till enorma Mall of America. Herregud, gå vilse där var ingen konst. Vem som för övrigt kom på iden om en nöjespark i ett köpcenter kan man ju smått undra. Lite shopping blev det (stor del på H&M, fy skäms på oss) i alla fall. Igår kväll hoppade vi på bussen än en gång och anlände alltså imorse till Chicago, en än så länge väldigt imponerande stad.
Då resplanen ändras konstant tänkte vi delge er den nuvarande planen: Chicago till onsdag - sex timmar långt stopp i Detroit för att träffa våra amerikanska vänner från Miami - Toronto, Kanada (jajemän, vi utnyttjar vår tid på denna kontinent fullt ut) - Niagara fallen - Connecticut (stavning?) - New York. Godkänd plan?
To our english speaking friends: Stayed two days in Minneapolis in Minnesota at Lina's relative's place Anki who took good care of us and showed us the city. We got to play with her three lovely kids a lot too and more or less became kids ourseleves again. Of course we went to Mall of America for some shopping, that place was huge and it was a wonder we didn't really get lost. Yesterday we left for Chicago where we just arrived. We're staying at, honestly, what might be the world's best hostel! Chicago Getaway Hostel, we love you! Our plan from here is to stay until wednesday, leave for Detroit in the morning, stay six hours there to hang out with our friends from Miami, spend the weekend in Toronto in Canada, go to Niagra falls, then to Connecticut (not sure about the spelling?) and end our trip in NY. Only two weeks left now...
Love
Nic(o)Lina
Ps. Tack för alla kommentarer, fortsätt så! Jennie din kortis, självklart kommer jag dansa järnet med dig när jag kommer hem! Får jag vara med på midsommar? Snäääälla?
Men nej just det, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Lite kronologisk ordning kanske kan vara bra?:
Efter Rapid City satte vi oss alltså på bussen i lite drygt tolv timmar till Minneapolis i Minnesota där vi möttes av Linas mammas kusin Anki som i två dagar tog väl hand om oss och visade oss stan! Tusen tack Anki! Båda fröknarna Redner och Börjeson fick agera lekledare till hennes härliga tre barn Karin, Olof och Elsa-Marianne stor del av tiden. Alla fem barnen njöt nog minsann lika mycket. Självklart klämde vi också in ett besök till enorma Mall of America. Herregud, gå vilse där var ingen konst. Vem som för övrigt kom på iden om en nöjespark i ett köpcenter kan man ju smått undra. Lite shopping blev det (stor del på H&M, fy skäms på oss) i alla fall. Igår kväll hoppade vi på bussen än en gång och anlände alltså imorse till Chicago, en än så länge väldigt imponerande stad.
Då resplanen ändras konstant tänkte vi delge er den nuvarande planen: Chicago till onsdag - sex timmar långt stopp i Detroit för att träffa våra amerikanska vänner från Miami - Toronto, Kanada (jajemän, vi utnyttjar vår tid på denna kontinent fullt ut) - Niagara fallen - Connecticut (stavning?) - New York. Godkänd plan?
To our english speaking friends: Stayed two days in Minneapolis in Minnesota at Lina's relative's place Anki who took good care of us and showed us the city. We got to play with her three lovely kids a lot too and more or less became kids ourseleves again. Of course we went to Mall of America for some shopping, that place was huge and it was a wonder we didn't really get lost. Yesterday we left for Chicago where we just arrived. We're staying at, honestly, what might be the world's best hostel! Chicago Getaway Hostel, we love you! Our plan from here is to stay until wednesday, leave for Detroit in the morning, stay six hours there to hang out with our friends from Miami, spend the weekend in Toronto in Canada, go to Niagra falls, then to Connecticut (not sure about the spelling?) and end our trip in NY. Only two weeks left now...
Love
Nic(o)Lina
Ps. Tack för alla kommentarer, fortsätt så! Jennie din kortis, självklart kommer jag dansa järnet med dig när jag kommer hem! Får jag vara med på midsommar? Snäääälla?
Livstecken fran the middle of nowhere!
Har har ni oss, tjejerna med lite stake i. For klarar man 41 timmar i strack pa buss fortjanar man val faktiskt att skryta lite? Bussresan genom Kalifornien, Nevada, Utah, Idaho, Montana och Wyoming (det senare sag vi inte mycket av da vi sov oss genom hela staten) ingav forvanansvart mycket njutning. Vyerna var fantastiska och for en gangs skull slapp vi Greyhoundbussarna da vi akte med andra bussbolag. Halleluja, for en gangs skull slapp vi konstiga manniskor och stinkande bussar. Eller ja, konstiga manniskor finns det ju i och for sig overallt i detta landet. Till exempel har vi killen som drog samma historia med samma punchline minst 20 ganger. Vi skojar inte. Sen har vi mannen som snarkade som 10 karlar tillsammans under hela bussresan. Det har ar USA helt enkelt.
Igar morse kom vi foljaktligen fram till Rapid City i South Dakota. En liten stad som visserligen rymmer 67000 manniskor men som inte ens hort talas om lokaltraffik. Var telefon kande till och med att vi var for langt fran civilisationen sa den la av. Nar vi fragade killen pa Best buy vad som var fel svarade han helt enkelt att: "Well, we're in the middle of nowhere". Men tro't eller ej, vi gillar stallet! Hedda (dottern till mannen som presenterade froken Borjesons foraldrar for varandra, cred till honom!) och hennes vardmamma Mariella ar alldeles underbara och har lanat oss bil, sang, dusch samt givit oss underbart god mat! Tusen tack!
Dom om var forvaning da vi vaknade imorse efter en si sa dar 11 timmars somn och sag en vit varld utanfor fonstret. Jajeman, har snoar det tydligen i maj. Vi trotsade dock vadret och begav oss till syftet med detta stopp: Mount Rushmore. Som tur ar lattade dimman precis nar vi kom dit och vi fick imponeras av George Washington, Thomas Jeffersson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln som tittade ner pa oss fran bergsvaggen. Just i det ogonblicket kande vi oss faktiskt lite smatt amerikanskt patriotiska (lugn, det gick over snabbt). Vi hann aven med ett litet otippat monument i Rapid City: The Berlin wall memorial. Japp, de skeppade tydligen hit en liten bit av Berlinmuren nar den foll och satte den i en fin liten park. Otippat men intressant. Imorgon bitti far vi vidare till Linas slaktingar i Minneapolis i Minnesota. Ynka 12 timmar pa buss denna gang. Pfff, latt som en platt. Dar lar det garanterat bli ett eller flera besok till Mall of America, dvs USA's storsta shoppingcenter med en liten nojespark inomhus, och eventuellt ett besok till IKEA sa Nicolina kan fa stilla sitt saltlakritssug (lugn pappa Palle, jag springer ocksa sa nog ska jag orka med lite fotboll nar jag kommer hem).
To our english speaking friends:
Hey guys! We're in Rapid City in South Dakota now and actually kind of enjoyed the 40 hour long busride to here from San Fransisco. We loved the view from the bus when we passed through California, Nevada, Utah, Idaho, Montana and Wyoming. The landscapes were amazing! And so we got to Rapid City, aka the Middle of Nowhere and we have really enjoyed it! Have been staying at a friend of Lina's family and her host mum (she's an exchange student) and they have been treating us so well! Thank you guys! Today we went to see Mount Rushmore and for a while we could actually feel the American patriotism run through us. Seeing George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt and Abraham Lincoln looking down on us was very impressive. After that we found out about this Berlin Wall monument down in Rapid City so we drove there and it was an actual piece of the Berlin Wall standing there. What a surprise! Really cool. Tomorrow we're leaving for Minneapolis in South Dakota where we'll stay at Lina's relatives. Of course we'll head to Mall of America (the biggest shopping center in the states) for some shopping! Less than three weeks left now. Crazy how time flies...
Take care!
Nic(o)Lina
Bilduppdatering
Hej alla glada läsare fröken Börjeson vid tangenterna för en snabb uppdatering och bildinlägg. Vi har lyckats få tag i boende i Rapid City, och tar imorgon greyhounden till South Dakota och kommer att spendera närmare 40+ timmar på bussen, det ska bli kul... Nicolina tycker att det ska bli mysigt medan jag mest fruktar för hur äcklig man kommer känna sig när man äntligen får gå av. Ingen av oss ser dock fram emot all snabbmat som vi kommer att äta. Men men som Nicolina brukar säga "Det som inte härdar det dödar" hon har fått det uttrycket lite om bakfoten kan man säga.
Först ut är 3 bilder från Vegas, med vattenshowen vid Bellagio och jag och Nicolina men en från The Blue Man Group, sen en blid från vår trip ner till Mexico och en med våra kompisar från San Diego. Sen är det Baseball i LA och Disneyland och vår första kändis Gwyneth Paltrow och sen är det våra brittiska vänner i SF på Alcatraz och sista bilden är på oss och Lucy som vi även träffade i San Diego.
Nej nu måste jag sova, sista gången man får sova i sen säng på 2 dygn, kul!
Natti natti
Lina
Först ut är 3 bilder från Vegas, med vattenshowen vid Bellagio och jag och Nicolina men en från The Blue Man Group, sen en blid från vår trip ner till Mexico och en med våra kompisar från San Diego. Sen är det Baseball i LA och Disneyland och vår första kändis Gwyneth Paltrow och sen är det våra brittiska vänner i SF på Alcatraz och sista bilden är på oss och Lucy som vi även träffade i San Diego.
Nej nu måste jag sova, sista gången man får sova i sen säng på 2 dygn, kul!
Natti natti
Lina
Claim to fame, clamour for glamour!
Förlååååååt så himla mycket att vi är sämst och lovar updates i överflöd och sen väntar flera dygn innan vi faktiskt utnyttjar den gyllene möjligheten som gratis internet ger oss. Just därför tänkte jag (jag som i Nicolina, fröken Börjeson är ute och shoppar med vår brittiska vän Lucy och jag tänkte göra det ekonomiska valet att uppdatera bloggen istället, till er glädje va?) skämma bort er med världens längsta inlägg. Typ. Så stressade människor som fröken österberg kan lika gärna scrolla ner till den engelska sammanfattningen direkt.
Okej, först har vi då LA. Herregud, vart ska jag börja? Först ska jag kanske berätta att alla vi träffat hatat LA så våra förväntningar var extremt låga. Det visade sig vara ganska onödigt för vi fullkomligt älskade änglarnas stad! Nu ska ni få höra vad vi hann med:
- Baseballmatch som min vän Akemi fixade gratisbiljetter till. Såg Los Angeles Angels spöa skiten ur NY's Yankees. Oslagbar stämning och stekande solsken.
- Disneyland som Akemis vän Natalie fixade in oss gratis på (skulle ha kostat oss ca 600 kronor var annars). Helt underbart. Vi blev fem igen och steg in i en förtrollad värld. På riktigt.
- Walk of fame. Liten besvikelse, men ändå Walk of Fame.
- Biopremiär av Iron Man 2 (som vanligt gled vi in på ett litet bananskal utan att ha en aning om vad vi gled in på). Hör och häpna vilka kändisar vi såg: Gwyneth Paltrow, Sylvester Stallone, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson, Robert Downey Jr m. fl. Galet. Lyckliga tjejer? Check!
- Santa Monica och Venice Beach. Mulen dag men ändå fint. Förutom alla plakat som sa: "See the doctor for medical marijuana". Säga vad man vill om Kalifornien men staten har en skev uppfattning om vad som är hälsosamt och inte.
- Dr Phil's show. Jajemän, än en gång lyckades vi med konsten att får gratisbiljetter och inte bara det, vi fick sitta på andra och tredje raden under två shower. Så ja, ni är nu tvungna att följa Dr Phil maniskt och se om ni ser oss i publikhavet.
- Dr Phil's celebrity guest: Paris Hilton. Herregud, vi höll på att ramla bakåt i stolarna när tjejen vandrade in. Hon må vara en dum blondin men let's face it: hon är megakänd!
Så, kort och gott, vi älskade LA. San Fransisco är dock inte så himla dumt heller. Här har vi än så länge "bara" sett Golden gate bridge, Fisherman's Wharf, Alcatraz (otroligt intressant) och världens krokigaste väg. Men det har varit alldeles tillräckligt. Vädret är fantastiskt, hostelet är nog det bästa hittills (Adeleide hostel, rejäl frukost, fint, billiga middagar och gratis internet) och staden är bara så himla vacker. Som planen är nu stannar vi till måndag och börjar sedan så sakteliga bege oss tillbaka till NY. MEN, spontana som vi är kan det mycket väl ändras. Vi lovar, vi ska hålla er uppdaterade! Har ni tur kanske fröken Börjeson till och med kan ta och ladda upp lite bilder snart.
To our english speaking friends: We absolutely loved LA! A friend of mine (or more a friend of my friend Chris) got us tickets to the Angels-Yankees game (baseball) and we loved the atmosphere and everything about it. She also got us in for free at Disneyland, and we loved that too (very loving when it comes to LA)! Thank you again Akemi! Walk of fame was cool, but the coolest thing about it was that we just happened to walk in to the world premier of Iron Man 2 and saw all the celebrities listed above. Amazing! Santa Monica and Venice beach were nice, although all the "see the doctor for medical marijuana"-signs were a bit odd. Managed to get free tickets for Dr Phil and went to two shows sitting on the second and third row. And guess who walked in? PARIS HILTON! None of us are big fans of her, but still, it was kind of cool. We're now in San Fransisco and are loving it too! Have so far seen Alcatraz, Fisherman's wharf, Golden gate bridge and the crookedest street in the world. We love it all! The hostel is amazing too with great breakfast, free internet and affordable dinners. To make a long story short: we're living the life!
Hope you're all good wherever you are!
Loads of love
Nicolina
Okej, först har vi då LA. Herregud, vart ska jag börja? Först ska jag kanske berätta att alla vi träffat hatat LA så våra förväntningar var extremt låga. Det visade sig vara ganska onödigt för vi fullkomligt älskade änglarnas stad! Nu ska ni få höra vad vi hann med:
- Baseballmatch som min vän Akemi fixade gratisbiljetter till. Såg Los Angeles Angels spöa skiten ur NY's Yankees. Oslagbar stämning och stekande solsken.
- Disneyland som Akemis vän Natalie fixade in oss gratis på (skulle ha kostat oss ca 600 kronor var annars). Helt underbart. Vi blev fem igen och steg in i en förtrollad värld. På riktigt.
- Walk of fame. Liten besvikelse, men ändå Walk of Fame.
- Biopremiär av Iron Man 2 (som vanligt gled vi in på ett litet bananskal utan att ha en aning om vad vi gled in på). Hör och häpna vilka kändisar vi såg: Gwyneth Paltrow, Sylvester Stallone, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson, Robert Downey Jr m. fl. Galet. Lyckliga tjejer? Check!
- Santa Monica och Venice Beach. Mulen dag men ändå fint. Förutom alla plakat som sa: "See the doctor for medical marijuana". Säga vad man vill om Kalifornien men staten har en skev uppfattning om vad som är hälsosamt och inte.
- Dr Phil's show. Jajemän, än en gång lyckades vi med konsten att får gratisbiljetter och inte bara det, vi fick sitta på andra och tredje raden under två shower. Så ja, ni är nu tvungna att följa Dr Phil maniskt och se om ni ser oss i publikhavet.
- Dr Phil's celebrity guest: Paris Hilton. Herregud, vi höll på att ramla bakåt i stolarna när tjejen vandrade in. Hon må vara en dum blondin men let's face it: hon är megakänd!
Så, kort och gott, vi älskade LA. San Fransisco är dock inte så himla dumt heller. Här har vi än så länge "bara" sett Golden gate bridge, Fisherman's Wharf, Alcatraz (otroligt intressant) och världens krokigaste väg. Men det har varit alldeles tillräckligt. Vädret är fantastiskt, hostelet är nog det bästa hittills (Adeleide hostel, rejäl frukost, fint, billiga middagar och gratis internet) och staden är bara så himla vacker. Som planen är nu stannar vi till måndag och börjar sedan så sakteliga bege oss tillbaka till NY. MEN, spontana som vi är kan det mycket väl ändras. Vi lovar, vi ska hålla er uppdaterade! Har ni tur kanske fröken Börjeson till och med kan ta och ladda upp lite bilder snart.
To our english speaking friends: We absolutely loved LA! A friend of mine (or more a friend of my friend Chris) got us tickets to the Angels-Yankees game (baseball) and we loved the atmosphere and everything about it. She also got us in for free at Disneyland, and we loved that too (very loving when it comes to LA)! Thank you again Akemi! Walk of fame was cool, but the coolest thing about it was that we just happened to walk in to the world premier of Iron Man 2 and saw all the celebrities listed above. Amazing! Santa Monica and Venice beach were nice, although all the "see the doctor for medical marijuana"-signs were a bit odd. Managed to get free tickets for Dr Phil and went to two shows sitting on the second and third row. And guess who walked in? PARIS HILTON! None of us are big fans of her, but still, it was kind of cool. We're now in San Fransisco and are loving it too! Have so far seen Alcatraz, Fisherman's wharf, Golden gate bridge and the crookedest street in the world. We love it all! The hostel is amazing too with great breakfast, free internet and affordable dinners. To make a long story short: we're living the life!
Hope you're all good wherever you are!
Loads of love
Nicolina
