Ordentlig update!
Längre update var ju faktiskt utlovad for ett tag sen så här kommer den, med fröken Redner vid tangenterna. Duktiga och effektiva som vi är har vi för stunden delat upp oss för att hinna pricka av allt att göra på vår "att göra"-lista. Fröken Redner uppdaterar som sagt bloggen och fröken Börjeson är och inhandlar matsäck till vår 24 timmar långa busstur till Flaggstaff och the Grand Canyon. Jag vet, vi är så himla duktiga.
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Kommentarer
Postat av: Lärbropappan
Helt underbart att läsa Er blogg! Det är underbart att läsa att ni har det kanoners.Men vad ska jag läsa efter den 25/5?Lycka till på Er fortsatta färd!
Kramar!
Trackback
