Nico(o)Lina goes west

Ja goda vanner, har hander det grejer. Washington bjod pa otroligt mycket gott (minus hostel och vader i mandags). Inte bara underbart vackra byggnader och monument utan aven underbara manniskor i form av ett gang spanska killar samt tva helt fantastiska tjejer fran Sudan. Tro oss, de fortjanar alla positiva adjektiv man kan fa. Kulturkrock visst (vad annat kan det bli mellan tva inte alltfor religiosa svenskor och tva muslimska sudanska tjejer?), men konstigt nog funkade det hur bra som helst att hanga med dem. Kort och gott, Washington DC var amazing pa alla satt. Trots detta kunde vi ju inte stanna for alltid, sa hej hopp, nu ar vi i Nashville.

Dom om var forvaning nar vi efter 16 timmars bussfard (under vilken vi sov relativt gott, forutom att Nicolina fros som en hund, och Lina var lyrisk efter att ha sett soluppgangen over Smoky mountains) klev av i ett sommarhett Nashville. Eh jaha, sa sommaren ar tidig har alltsa (man ska inte anklaga oss for att ha alltfor bra koll)? For vi skojar inte, det ar verkligen sommar. Ni kan rakna med tva kraftor till blondiner ikvall under var planerade Linedancekvall. Men asch, vi klagar inte. Hur ar Nashville da, forutom varmt? Trots att vi inte ar sarskilt langt soderut egentligen kan de sma Nashville-borna nog skryta med en underbar sydstatsdialekt alltid. Vi blir "yes ma'am"-ade till hoger och vanster och medan Lina gillar det far det Nicolina att kanna sig som en gammal tant. Alla ar vi olika. Hostelet ar underbart, helt underbart. Vi har egentligen inte hunnit med sa mycket annat an en tripp till Music Row dar alla inspelningsstudior ligger och dar herr Presley nog minsann hangt en eller tva ganger. Trots allt som hander dar var det inte sarskilt imponerande att se. Vi vantar dock med spanning pa att staden ska blomstra i takt med att solen sjunker da kvallarna tydligen ska krylla av livemusik overallt. Vi ska aven ta reda pa hur duktiga vi ar att skaka de lurviga till lite countrymusik.

Vart lilla Marilyn Monroe-moment da?

Ja, pa vag till biblioteket dar vi nu sitter passerade vi en liten flakt, ni vet en san har i marken? Och vem hade klanning pa sig utan att marka flakten om inte froken Redner? Hej och ha, pa bara nagra sekunder fick alltsa halva Nashville se froken Redners trosor, a al Marilyn Monroe (fast troligtvis inte lika snyggt och graciost). Froken Borjeson, som den goda kompis hon ar, skrattade i ungefar en kvart varpa hon sa att det nog inte synts sa mycket. Froken Redner levde glatt i den villfarelsen tills en man pa gatan fragade "so, did you like the blower?". Han lyckades inte riktigt med att halla tillbaka ett leende. Det roligaste ar dock detta: Fem minuter senare var froken Redner pa vag att gora precis samma sak men hann i sista sekund fanga klanningen innan den for over huvudet. Dagens diss far alltsa bli markflaktar.

Imorgon drar vi till Atlanta i Georgia, till Martin Luther Kings hemtrakter. Inte fy skam det inte!

Tack for alla kommentarer, fortsatt garna! Har hort att vissa har problem att kommentera och otekniska som vi ar undrar vi om nagon vanlig lasare kan veta varfor texten forsvinner innan man hunnit skriva klart sin kommentar?

Loads of love
Nic(o)Lina

To our english speaking friends: We absolutely adored Washington DC and the friends we made there, but are just as happy to be in Nashville, the city of country music. It's summer here, big time, which kind of surprised us. The hostel's absolutely great and seeing the Music Row where people like Elvis Presley have recorded their music was kind of cool. Looking forward to some linedancing and live music tonight, and tomorrow we're heading to Alanta for what we think will be around four days.