Kort livstecken!
Ursakta den daliga updaten pa sistone. Har hunnit passera LA och anlande imorse till San Fransisco. Och vet ni vad det basta ar? VI HAR GRATIS INTERNET! Sa nu lovar vi sa manga uppdateringar pa bloggen sa ni kommer be oss att sluta. Nasta inlagg kommer bjuda pa smaskiga detaljer sa som hur det var att se en baseballmatch live, hur kul Disneyland var och hur det kom sig att vi sag stjarnor som Sylvester Stallone, Paris Hilton, Scarlett Johansson och Dr Phil. Stay tuned! Nu ska vi posta paket till diverse fodelsedagsbarn samt njuta av San Frans solsken.
To our english speaking friends: Sorry about the bad update. Loved LA, now in San Fransisco with free internet, so we promise you all a proper update in a few hours. Baseball, Disneyland and loads of celebs is what we'll tell you about. Stay tuned!
Peace Out Nic(o)Lina
To our english speaking friends: Sorry about the bad update. Loved LA, now in San Fransisco with free internet, so we promise you all a proper update in a few hours. Baseball, Disneyland and loads of celebs is what we'll tell you about. Stay tuned!
Peace Out Nic(o)Lina
"I wanna go to San Diego!"
En liten fin sång som en kille från Puerto Rico har hjärntvättat oss med fick detta inlägg döpas efter. Varför? Jo, för vi är i San Diego (haha, så himla klurigt va?)!
Vi kom hit i tisdags och har sedan dess hunnit med två lägereldar, en mysig dag på klipporna med sköna människor, seightseeing i Old Town (tänk er vilda västern), La Jolla (strand med massa sälar), galet häng på hostelet med galna människor och (håll i er nu, ingen ide att oroa sig i efterhand) en dagstripp till Mexico. Befinner man sig en timme från Mexikanska gränsen och det är gratis att åka över kan man ju bara inte låta bli, eller hur? Så vi tog en liten tre timmar lång tur till Tijuana i Mexiko. Köpte lite souvenirer, tog lite kort, åt lite mexikanska tacos (de bästa någonsin typ, såklart!) och drog sen tillbaka till USA. Trots att vi är glada att vi tog chansen att åka dit var det ganska... jobbigt. Låt oss bara säga att vi var de enda vita turisterna och självklart då också de enda blonda tjejerna. Herregud, varje affär och restaurang försökte få in oss och efter ynka två timmar var vi redan rejält irriterade och trötta på det. Så kort och gott: att gå tillbaka (japp, vi gick bokstavligen talat över gränsen) till USA var riktigt skönt.
Vi är rejält besvikna på vädret som förutom igår och idag har varit regnigt, kallt och blåsigt. Att bada i havet skulle nog ungefär vara lika skönt som att bada isvak. Typ. Trots att vi har haft det soft här i San Diego ska det blir otroligt skönt att åka till LA idag då på fullaste allvar 90 % av hostelets gäster är höga, fulla eller både och 24-7. Skojar inte. Det är galet och vi mår dåligt över det, trots att vi lyckats hitta de ynka 10 % som är "normala" och har hängt med dem. Det är inte för intet av vi saknar Sverige där man är galen och konstig om man röker på och inte tvärtom, som här. Kalifornien må vara härligt och fint men om vi berättar att läkare här skriver ut marijuana som medicin till varannan patient (på riktigt) kanske ni förstår att det inte är det paradis som alla tycks tro att det är? Galet, helt galet.
To our english speaking friends: San Diego has treated us well, except for the fact that the weather has been crap most of the time. We went to Tijuana in Mexico over the day wednesday and even though we're happy we did it we didn't really like it. It was terrible being the only white tourists there since EVERYONE wanted to get us in to their shops or restaurants. It's crazy how two countries so close to eachother can be so different. US being one of the richest countries on the planet and Mexico being not one of the poorest but definitely a poor country. Although we've had fun it was quite some surprise for us to find out 90 % of the people in our hostel are drunk, high or both 24-7. Crazy. Luckily we've find the 10 % that are "normal" but it's still made us feel bad being around all those drunk and high people all the time. Kind of longing for Sweden where you're normal when you're not high and not the other way around. Heading to LA in a few hours time, not that high hopes since everyone we've met says it's terrible and very disappointing.
Peace Out
Nic(o)Lina
Reflektioner om ett land i vast
Ja mina, forlat, VARA goda vanner. Hur ser laget nu ut har borta i vast? Man skulle kunna saga att storre delen av de adjektiv som beskrev vart besok till the Grand Canyon nog mycket val aven kan anvandas pa Las Vegas. Forst och framst bor vi hos varldens underbaraste lilla familj (svenska Theresa, amerikansk/arabiska Stephen och lilla urgulliga Christian) som bara gor att vi alskar staden annu mer. Vi kan inte tacka dem tillrackligt! Vi fick lana Theresas bil igar sa med froken Redner vid ratten begav vi oss ner till the Strip, utan nagra som helst bekymmer forutom en helt obefogad tutning av en bakomvarande bil. Lite forvirrade blev vi da parkeringsvakten fragade "self parking or valet ma'am?". Det senare visade sig innebara sma gubbar som parkerar bilen at en. Inget vi behovde!
Vi hamnade mitt i the Venetian, det vill saga ett miniatyr-Venedig uppbyggt i ett kasino. Galet. Mer galet skulle det bli. Paris, Ceasers palace, en regnskog, Bellagios underbara fontainshow samt Treisure Islands inte lika imponerande piratshow (halvnakna tjejer som dansade typ) hann vi aven med innan det var dags for kvallens huvudattraktion: The Blue Man Groups oerhort humoristiska och musikaliska show. Stephen hade fixat oss gratisbiljetter (tusen tack) och tack vare dessa skrattade och njot vi konstant i lite drygt tva timmar. Fantastiskt!
Idag har vi softat (den extrema varmen tar kalen pa oss, ca 30 grader) och ska alldeles strax hoppa pa bussen till San Diego dar vart Kalifornien-aventyr borjar. Tjoho!
Reflektioner om the American Dream:
- Inte konsigt att overvikten ar extrem da skrapmat alltid ar det billigaste alternativet.
- Lagom oklart att man hor mer spanska an engelska och att typ alla skyltar finns pa bada spraken. Miami var varst dar informationen kom pa spanska forst och sen engelska.
- Da Greyhoundbussarna ar det billigaste alternativet och da 99 % av manniskorna pa dessa ar svarta har vi dragit den sorgliga slutsatsen att detta land ar sa langt fran jamstallt som man kan komma. Storre delen av underklassen ar svarta, punkt. Sorgligt men sant.
- Barnuppfostran. Herregud alltsa. Vad ska man saga? Existerar den ens hos den fattigare befolkningen? Jag vet inte hur manga ganger vi sorgset hallit for oronen da foraldrar skrikit allehanda svordomar at sina 2-3-ariga barn.
- Oklara priser. I Austin kostade ett 24-timmarsbusspass 2 dollar medan en enkelbiljett i New York kostade 2, 25 dollar. Taxen (skatten) ska vi inte ens tala om. Den ar olika beroende pa vilken stat man ar i och den laggs pa efter slutsumman.
To our english speaking friends: We love Vegas! Have stayed at an old student to my (Nicolina's) dad and she and her family have taken care of us in the best way possible! Used their car yesterday and drove down to the Strip to enjoy all the casinos (no, we didn't gamble) and the amazing Blue Man Group Show. Heading to San Diego in a few hours to enjoy California for the next two weeks! Some things we've realised about the US: 1. No wonder obesity is huge since junk food always is the cheapest option. 2. A bit weird that we hear more spanish than english. 3. Since 99 % of the people on the Greyhoundbuses are black and since that's the cheapest option we've realised this country isn't equal at all. The majority of the poor people are black, sad but true. 4. Raising children isn't done in the best way, especially not amongst poor people. 5. Strange prices. A bus day pass in Austin costs 2 dollars and a one way trip in New York costs 2.25 dollars. Taxes, gosh, extremely weird. They're added after the total price.
Well we off to the busstation now, take care!
Nico(o)Lina
Vi hamnade mitt i the Venetian, det vill saga ett miniatyr-Venedig uppbyggt i ett kasino. Galet. Mer galet skulle det bli. Paris, Ceasers palace, en regnskog, Bellagios underbara fontainshow samt Treisure Islands inte lika imponerande piratshow (halvnakna tjejer som dansade typ) hann vi aven med innan det var dags for kvallens huvudattraktion: The Blue Man Groups oerhort humoristiska och musikaliska show. Stephen hade fixat oss gratisbiljetter (tusen tack) och tack vare dessa skrattade och njot vi konstant i lite drygt tva timmar. Fantastiskt!
Idag har vi softat (den extrema varmen tar kalen pa oss, ca 30 grader) och ska alldeles strax hoppa pa bussen till San Diego dar vart Kalifornien-aventyr borjar. Tjoho!
Reflektioner om the American Dream:
- Inte konsigt att overvikten ar extrem da skrapmat alltid ar det billigaste alternativet.
- Lagom oklart att man hor mer spanska an engelska och att typ alla skyltar finns pa bada spraken. Miami var varst dar informationen kom pa spanska forst och sen engelska.
- Da Greyhoundbussarna ar det billigaste alternativet och da 99 % av manniskorna pa dessa ar svarta har vi dragit den sorgliga slutsatsen att detta land ar sa langt fran jamstallt som man kan komma. Storre delen av underklassen ar svarta, punkt. Sorgligt men sant.
- Barnuppfostran. Herregud alltsa. Vad ska man saga? Existerar den ens hos den fattigare befolkningen? Jag vet inte hur manga ganger vi sorgset hallit for oronen da foraldrar skrikit allehanda svordomar at sina 2-3-ariga barn.
- Oklara priser. I Austin kostade ett 24-timmarsbusspass 2 dollar medan en enkelbiljett i New York kostade 2, 25 dollar. Taxen (skatten) ska vi inte ens tala om. Den ar olika beroende pa vilken stat man ar i och den laggs pa efter slutsumman.
To our english speaking friends: We love Vegas! Have stayed at an old student to my (Nicolina's) dad and she and her family have taken care of us in the best way possible! Used their car yesterday and drove down to the Strip to enjoy all the casinos (no, we didn't gamble) and the amazing Blue Man Group Show. Heading to San Diego in a few hours to enjoy California for the next two weeks! Some things we've realised about the US: 1. No wonder obesity is huge since junk food always is the cheapest option. 2. A bit weird that we hear more spanish than english. 3. Since 99 % of the people on the Greyhoundbuses are black and since that's the cheapest option we've realised this country isn't equal at all. The majority of the poor people are black, sad but true. 4. Raising children isn't done in the best way, especially not amongst poor people. 5. Strange prices. A bus day pass in Austin costs 2 dollars and a one way trip in New York costs 2.25 dollars. Taxes, gosh, extremely weird. They're added after the total price.
Well we off to the busstation now, take care!
Nico(o)Lina
You're only in the Grand Canyon for the first time, once.
Okej. Jag vet att det inte händer ofta och att många av er kanske får en chock nu, men, vi saknar ord. Japp, vi saknar verkligen ord för att beskriva hur det var att se the Grand Canyon. Visst, vi fick en liten chock då den billigaste turen skulle kosta 75 dollar per person, men herregud, dagen var värd alla pengar i världen. Hikade, tog kort, picknickade och mycket annat hann vi med. Allt detta med the Grand Canyon som helt fantastisk, utomordentlig, vacker och häpnadsväckande utsikt. Det var även under denna tur som Lina stod för ett av de bästa citaten hittills : "You're only in the Grand Canyon for the first time, ONCE" Till och med guiden var så imponerad att han lovade att citera henne under kommande turer. Smart tjej den där Lina Börjeson. Kort och gott, vi är två mycket trötta men nöjda tjejer som imorgon drar vidare till Las Vegas för att sätta sprätt på alla pengar (lugn, det var ett skämt).
Här kommer äntligen lite bilder från vår resa, se och njut!
White house, Arlington Cemetery, Valerie and Karl's house, Martin Luther King's thomb, Miami beach, american friends in Miami beach, French quarter festival New Orleans, Austin skyline, british friends, Flagstaff and the GRAND canyon
To our english speaking friends: Hope you enjoyed the pictures. Today we went to the Grand Canyon. 75 dollars appeared to be a lot for a tour for a few hours at first, but the tour appeared to be worth all the money in the world. Absolutely amazing, would do it again a thousand times over (quoting "the Kite runner"). Heading to Las Vegas tomorrow, so excited and knackered after a great day!
Lots of Love
Lina and Nicolina
Här kommer äntligen lite bilder från vår resa, se och njut!
White house, Arlington Cemetery, Valerie and Karl's house, Martin Luther King's thomb, Miami beach, american friends in Miami beach, French quarter festival New Orleans, Austin skyline, british friends, Flagstaff and the GRAND canyon
To our english speaking friends: Hope you enjoyed the pictures. Today we went to the Grand Canyon. 75 dollars appeared to be a lot for a tour for a few hours at first, but the tour appeared to be worth all the money in the world. Absolutely amazing, would do it again a thousand times over (quoting "the Kite runner"). Heading to Las Vegas tomorrow, so excited and knackered after a great day!
Lots of Love
Lina and Nicolina
Ordentlig update!
Längre update var ju faktiskt utlovad for ett tag sen så här kommer den, med fröken Redner vid tangenterna. Duktiga och effektiva som vi är har vi för stunden delat upp oss för att hinna pricka av allt att göra på vår "att göra"-lista. Fröken Redner uppdaterar som sagt bloggen och fröken Börjeson är och inhandlar matsäck till vår 24 timmar långa busstur till Flaggstaff och the Grand Canyon. Jag vet, vi är så himla duktiga.
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Hur som helst, nu ska vi inte gå händelserna i förvag. Miami har ni ju redan hört var galet och att vi njöt till fullo hoppas jag att ni förstod? Den 22 timmar långa resan till New Orleans var inte alls så farlig (vi har kommit på en skitbra taktik vilken innebär minimal sömn innan bussfärden for att kunna sova så mycket som möjligt på bussen) och staden visade sig vara underbart fin. Att de hade en liten festival vid namn French quarter festival som innebar livemusik överallt, hela tiden gjorde ju staden vara ännu underbarare. Så himla synd att hostelet var det äckligaste någonsin (ett under att vi inte blev uppätna av bedbugs eller liknande) för annars hade vi gärna stannat längre. Vi må vara backpackers men det finns en viss gräns för vad som är okej och vad som är äckligt. Jag lovar, det här hostelet låg inte ens på gränsen.
Sen bar det då av till Austin i Texas, ynka 13 timmar på buss tog det (vi börjar bli härdade). Bara bussfärden var ett nöje. Säga vad man vill om Texas, men naturen är otroligt härlig. Det ryckte allt i fröken Börjesons ben mer och mer för varje hästranch vi passerade. Stackaren. Hostelet här i Austin är precis som min andra hälft redan skrivit helt underbart. Gratis internet, behöver jag säga mer? Att vi hade fyra brittiska härliga killar som vi träffat i Nashville som mötte oss med glatt humör och tusentals roliga skämt gjorde det hela ännu bättre (vi skrattade ungefär så att vi dog igår när de tog ut laxen som legat i ugnen i fyra timmar, man skulle kunna säga att den var lite... bränd). Vad har vi då gjort i Austin? I ärlighetens namn har vi mest hängt med grabbarna, softat, festat lite och (förbered er på en överraskning) paddlat kajak. Så sjukt roligt, och ni skulle sett oss, vi var grymma! (jag vet att vi är segast i världen på att lägga upp bilder men jag lovar halvt en bild på detta snart) Kors i taket att vi vaknade utan träningsvärk imorse.
Lite sorgsna blev vi allt då killarna drog till Seattle för några timmar sen och vi kanske aldrig ser dem igen. Baksidan med att resa skulle man ju kunna kalla det. Maktlösheten att man kanske aldrig kommer träffa människor man hängt med i flera dygn är minst sagt lite jobbig. Men det är lugnt, vi överlever, lär behöva vänja oss.
Som avslutning tänkte jag roa er alla med en liten konversation vi hade med en liten sydstatskille i 20-årsåldern i New Orleans, ett skratt förlänger livet vet ni väl så enjoy:
Killen: Where are you from?
Lina: Sweden.
....Tystnad...
Lina: Do you know where that is?
Killen: No.
Nicolina: Scandinavia?
...Tystnad....
Lina: Northern Europe?
Killen: Oh, I've heard of it, and I've seen movies from there.
Lina: Do you know where that is?
Killen: Outside of the US?
Det mina vänner får avsluta detta inlägg. Ta hand om er! Och oroa er inte, we're having a ball!
To our english speaking friends: We did love New Orleans and all the live music everywhere but since the hostel was crap and since we had some british friends in Austin we decided to go here instead. Have had some great days with some great people at a great hostel (free internet, almost like paradise) here in Austin and do like Texas. A pity we didn't get to see a Texas ranch though, but we'll live. Getting ready for a 24 hour busride to Flagstaff from where we'll go on a tour to see the Grand Canyon. Hopefully it'll be just as amazing as everyone says! Miss you all!
Lots of love
Nic(o)Lina
Austin, TX
Klockan ar halv 2 pa dagen och Tornrosa, dvs Nicolina sover fortfarande. Hade tankt att ge er en liten update sa ni vet att vi lever och har det bra.
Spenderade 13 timmar pa bussen igar och trots att det ar langt fran den langsta resan vi gjort sa kandes det som en evighet innan vi kom fram till Austin. Vart hostel ar superfint, och vara brittiska kompisar bor i rummet bredvid. Kort och gott vi lever, vi ar sams och vi har det TOPPEN! Nu maste hon vakna eftersom jag haller pa att do av hunger, vi at vart forsta och forhoppningsvis sista mal pa McDonalds igar i Houston eftersom det var det anda som fanns. Sa nu kanner jag mig lite smatt utsvulten.
To our, or should I say Nicolina's, english speaking friends, we're alive, we're not fighting and we're having a blast. We are in Austin, Texas now and Miss Redner is still asleep, have to wake her up now since I'm starving!
Ett langre och battre inlagg kommer da Tornrosa har vaknat
xx Lina
Spenderade 13 timmar pa bussen igar och trots att det ar langt fran den langsta resan vi gjort sa kandes det som en evighet innan vi kom fram till Austin. Vart hostel ar superfint, och vara brittiska kompisar bor i rummet bredvid. Kort och gott vi lever, vi ar sams och vi har det TOPPEN! Nu maste hon vakna eftersom jag haller pa att do av hunger, vi at vart forsta och forhoppningsvis sista mal pa McDonalds igar i Houston eftersom det var det anda som fanns. Sa nu kanner jag mig lite smatt utsvulten.
To our, or should I say Nicolina's, english speaking friends, we're alive, we're not fighting and we're having a blast. We are in Austin, Texas now and Miss Redner is still asleep, have to wake her up now since I'm starving!
Ett langre och battre inlagg kommer da Tornrosa har vaknat
xx Lina
We're in Miami... BEACH
Har kommer var inlagg fran Miami som aldrig publicerades... Enjoy (wrote this in Miami but couldn't manage to publish it at the moment, hence the delay)
Lilla Lina vid tangenterna idag da Froken Redner inte kommer in fran sin dator. Sa forlat for alla fina stavfel och liknande som kommer att finnas i det har inlagget.
Ar inne pa sista kvallen har i South Beach i Miami och vad kan vi saga annat an att det ar en festarstad, det man gor har ar gar upp 11, ater lunch drar till stranden, solar, och i mitt fall branner sig, tar en liten siesta innan man gar ut. Vi ar hemskt glada att vi inte bokade fler natter, vi ar hel nojda med tre dagar.
Okej, froken Redner is in the house!
Tycker minsann Lilla Lina sammanfattade livet i Miami utmarkt! Miami ar galet, helt galet. Och vi ser fram emot att aka harifran, trots att solen i alla falla gjort mig gott. Nu har vi dock ett litet problem... Enligt planen ska vi dra till New Orleans imorgon och hanga med nagra brittiska killar som vi traffade i Nashville. Har sett fram emot detta hur lange som helst da New Orleans sags vara i alla fall pa topp tre over USA's feststader. Problemet ar dock detta: ALLA hostel ar fullbokade. Efter hemskt lite eftertanke har vi bestamt oss for att aka dit anda och se om vi hittar nagot pa plats, om inte drar vi bara nagon annanstans. Det kallar jag spanning. Ar vi backpackers eller ar vi backpackers? Det blir nog bra det har, oroa er inte.
Fardplan pa herr Redners efterfragan (our travelling plan): New Orleans-Austin-Flagstaff-Grand Canyon-(Las Vegas)-LA-San Fransisco-South Dakota-Minneapolis-(Chicago)-Niagara Fallen-New York.
To our english speaking friends (so happy to see your comment Chris): Miami was crazy. Absolutely crazy. We had fun, we really did. Laying on the beach, partying, sleeping. That was it pretty much, but oh it was fun! Had some problems finding a hostel in New Orleans but eventually found one, a crappy one according to the reviews. It turned out that the hostel totally deserved those reviews. Therefore we decided to stay only one night in New Orleans. Really liked the city, but that hostel was not worth staying for.
xxx
Lilla Lina vid tangenterna idag da Froken Redner inte kommer in fran sin dator. Sa forlat for alla fina stavfel och liknande som kommer att finnas i det har inlagget.
Ar inne pa sista kvallen har i South Beach i Miami och vad kan vi saga annat an att det ar en festarstad, det man gor har ar gar upp 11, ater lunch drar till stranden, solar, och i mitt fall branner sig, tar en liten siesta innan man gar ut. Vi ar hemskt glada att vi inte bokade fler natter, vi ar hel nojda med tre dagar.
Okej, froken Redner is in the house!
Tycker minsann Lilla Lina sammanfattade livet i Miami utmarkt! Miami ar galet, helt galet. Och vi ser fram emot att aka harifran, trots att solen i alla falla gjort mig gott. Nu har vi dock ett litet problem... Enligt planen ska vi dra till New Orleans imorgon och hanga med nagra brittiska killar som vi traffade i Nashville. Har sett fram emot detta hur lange som helst da New Orleans sags vara i alla fall pa topp tre over USA's feststader. Problemet ar dock detta: ALLA hostel ar fullbokade. Efter hemskt lite eftertanke har vi bestamt oss for att aka dit anda och se om vi hittar nagot pa plats, om inte drar vi bara nagon annanstans. Det kallar jag spanning. Ar vi backpackers eller ar vi backpackers? Det blir nog bra det har, oroa er inte.
Fardplan pa herr Redners efterfragan (our travelling plan): New Orleans-Austin-Flagstaff-Grand Canyon-(Las Vegas)-LA-San Fransisco-South Dakota-Minneapolis-(Chicago)-Niagara Fallen-New York.
To our english speaking friends (so happy to see your comment Chris): Miami was crazy. Absolutely crazy. We had fun, we really did. Laying on the beach, partying, sleeping. That was it pretty much, but oh it was fun! Had some problems finding a hostel in New Orleans but eventually found one, a crappy one according to the reviews. It turned out that the hostel totally deserved those reviews. Therefore we decided to stay only one night in New Orleans. Really liked the city, but that hostel was not worth staying for.
xxx
Superkort update!
Miami var helt galet, verkligen helt galet. Lite nedslagna da vi inte hittade hostel i New Orleans (dar vi ar nu), men hittade tillslut ett med sjukt daliga reviews. Efter 24 timmar pa en Greyhoundbuss markte vi att det fortjanade sina daliga reviews. Stannar en natt och drar till Austin och alla cowboys imorgon tankte vi. Alskar New Orleans, men hatar hostelet plus att vi ska traffa ett gang brittiska killar dar.
maste ga, internet ar dyrt! fortsatt kommentera!
puss!
How's all y'all doin'?
Vi ar i sodern, vi ar verkligen i sodern nu. Atlanta, Georgia ar kanske inte det mest soderut man kan komma men nog ar det sodern alltid. Det ar varmt och manniskorna pratar... ja herregud, de pratar minst sagt lite... annorlunda. Annorlunda, bondigt, ointelligent, kalla det vad ni vill, men nog har det sin charm alltid. Grammatik kanner de knappt till, men vad gor val det?
Man skulle kunna saga att vi levt lyxliv sedan vi anlande till Marietta station utanfor Atlanta i torsdags och Linas slakting Valerie kom och hamtade oss. Vi har var sig ett eget sovrum, vi blir godda utan like med all mat och snacks vi kan tankas behova och Valerie och hennes man Karl ar bara helt underbara. En aning sorgligt att vi imorgon kvall lamnar stallet och drar till Miami.
Vad har vi da gjort? Igar sov vi ut och slappade hela dagen. Sag Alice in Wonderland i 3D pa kvallen (Lina och Valerie var lyriska), annars gjorde vi inte mycket. Idag har vi daremot varit lite duktigare. Besokte Martin Luther King's museum. Herregud vad kanslosamt. Man skamdes, man verkligen skamdes att som vit ga igenom rummen och lasa om hur vita manniskor behandlade de svarta som lagre staende varelser. Vi kande oss lite som inkraktare pa de morkas territorium, men nog gillade vi det alltid. Efter besoket drog vi till Stone Mountain i utkanten av Atlanta som bokstavligen talat bara ar en enoooorm sten med lite ristningar. Coolt. Imorgon blir det nog ett besok pa en av soderns storsta nojesparker (Six flags) och sen drar vi som sagt till Miami.
Ta hand om er! (lagom kort Hanna?)
To our english speaking friends: We've really just been chilling out here in Atlanta at Lina's relative's place. It's been warm and nice and we kind of needed some rest. Today we visited Martin Luther King's museum which was really emotional and being white just made you feel so ashamed. Not that we've done anything wrong but just knowing how white people have threated black people made us feel really bad. Then went to Stone Mountain outside Atlanta and finally we did some shopping. Going to Six flags (the amusement park) tomorrow and then heading to Miami. Thank you Valerie and Carl for everything!
xxx
Nic(o)Lina
Man skulle kunna saga att vi levt lyxliv sedan vi anlande till Marietta station utanfor Atlanta i torsdags och Linas slakting Valerie kom och hamtade oss. Vi har var sig ett eget sovrum, vi blir godda utan like med all mat och snacks vi kan tankas behova och Valerie och hennes man Karl ar bara helt underbara. En aning sorgligt att vi imorgon kvall lamnar stallet och drar till Miami.
Vad har vi da gjort? Igar sov vi ut och slappade hela dagen. Sag Alice in Wonderland i 3D pa kvallen (Lina och Valerie var lyriska), annars gjorde vi inte mycket. Idag har vi daremot varit lite duktigare. Besokte Martin Luther King's museum. Herregud vad kanslosamt. Man skamdes, man verkligen skamdes att som vit ga igenom rummen och lasa om hur vita manniskor behandlade de svarta som lagre staende varelser. Vi kande oss lite som inkraktare pa de morkas territorium, men nog gillade vi det alltid. Efter besoket drog vi till Stone Mountain i utkanten av Atlanta som bokstavligen talat bara ar en enoooorm sten med lite ristningar. Coolt. Imorgon blir det nog ett besok pa en av soderns storsta nojesparker (Six flags) och sen drar vi som sagt till Miami.
Ta hand om er! (lagom kort Hanna?)
To our english speaking friends: We've really just been chilling out here in Atlanta at Lina's relative's place. It's been warm and nice and we kind of needed some rest. Today we visited Martin Luther King's museum which was really emotional and being white just made you feel so ashamed. Not that we've done anything wrong but just knowing how white people have threated black people made us feel really bad. Then went to Stone Mountain outside Atlanta and finally we did some shopping. Going to Six flags (the amusement park) tomorrow and then heading to Miami. Thank you Valerie and Carl for everything!
xxx
Nic(o)Lina
