Borja om fran borjan, borja om pa nytt!
Sa var vi da har igen, tillbaka dar vi borjade. Och ni ma tro att det kanns konstigt, nastan overkligt, att vara tillbaka har med vetskapen om att allt det vi sist sag fram emot nu ligger bakom oss. Det kanns sa fruktansvart konstigt att veta att tva fantastiska manader snart kommit till sitt slut och for alltid kommer vara en del av vart forflutna. Jag menar, tva manader ar ganska lang tid och vi har liksom vant oss vid att flacka runt som darar och se allt den har kontinenten har att erbjuda. Vi har vant oss vid att prata engelska mer an svenska, vi har vant oss vid att kunna prata svenska utan att andra manniskor forstar, vi har vant oss vid att bo i en kappsack och byta boende minst tva ganger i veckan och vi har vant oss vid att hela tiden traffa nya manniskor. Allt har sjalvklart sina fram- och baksidor. Samtidigt som vi kommer sakna att knyta nya bekantskaper kommer det bli otroligt skont att slippa att hela tiden saga hejda till manniskor med vetskapen att man kanske aldrig kommer traffa dem igen. Samtidigt som det ska bli sorgligt att sjalva resandet snart ar slut kommer det bli otroligt skont att slippa packa ihop sina saker minst tva ganger i veckan. Ja, ni forstar poangen va? Om inte: det ar med blandade kanslor vi snart aker hem.
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Sen sist har vi hunnit med en dyblot tur (surprise, surprise) in i Niagara Fallet (the Horseshoe fall pa den Kanadensiska sidan), en harlig sista utekvall i Kanada med livemusik framford av The Mad Hatters som bland annat varit forband till the Boss och U2, tva underbara dagar i Greenwich i Connecticut hos underbara Inger i underbart solsken och nu en heldag i det stora applet (shopping och alldeles for forsenad fodelsedagspicknick for froken Borjeson i Central Park). Och vi maste erkanna: NY har fatt en helt annan charm nar solen letat sig fram mellan molnen och langbyxor och cardigans letat sig in langst bak i garderoberna. Nar vi kom hit igar kvall klockan tio och tog taxi till Ann-Marie maste jag (Nicolina) personligen erkanna att jag blev kar. Pa riktigt. Det ar ju liksom bara nagot magiskt med en storstad by night.
Nu de senaste dagarna har det blivit mycket djupa samtal (okej, ni som kanner froken Redner vet att det troligtvis pagatt konstant i tva manader men anda, kanske lite mer nu an tidigare) och utvardering av resan. Vi har kommit fram till foljande lista over vad vi kommer sakna fran The United States of America:
- Subway. Basta och billigaste alternativ till skrapmat. Guds gava till manniskorna. Nastan.
- Oppna och trevliga manniskor. Att alla pratar med alla ar ett faktum.
- Wahlgreens. Pharmacy som har allt och lite till. We love it!
- Engelskan. Sorry, men svenska ar lite trakigt.
- Att allt ar sa himla billigt.
- Att vart blonda har gor oss smatt exotiska. Visst, det har varit riktigt jobbigt men samtidigt ar det kul att kanna sig lite speciell ibland.
- Variationen. You name it, they've got it, tio ganger om.
Men kanske allra mest:
- Backpackerlivet. Det slar allt. Friheten, manniskorna vi traffat, stallena vi sett, valen vi gjort. We love it, more than anything!
Vi ses snart!
To our english speaking friends: Less than two days left of our amazing trip and we don't know what to think really. Are we happy to go home or are we sad to leave? We really don't know. At the moment probably a bit more sad than happy, but hopefully that will change once we go home and see all the people we love. Briefly: We've had an amazing time over here, we've met amazing people, we've seen amazing places and we've loved every second of it! So what's happened lately?: We've gone on a boat ride in to the Niagara Falls (the Canadian side obviously), we've had a great night out in Niagara falls listening to the band The Mad Hatters that has played with the Boss and U2, we've had two great and oh so warm days in Greenwich, Connecticut, with Inger and now finally we've had a great day in NY. Being back here feels weird, you know, being back where we started the only difference being this is the end and not the beginning. The weather is great and I (Nicolina) think I've fallen in love with the city. Which, of course makes it harder to leave. There are so many things we'll miss (all listed above) like Subway (sandwich place), Wahlgreens (the best pharmacy ever), all the people being so outgoing and friendly, the English language, the fact that everything is fairly cheap, the variety of everything and the fact that being blonde is a bit exotic. But most of all we'll just miss the backpacker life. The freedom of going wherever you want, the people we've met and the places we've seen. Well now, all good things have to come to an end, right?
Puss
Nic(o)Lina
Kommentarer
Trackback
